På något mysteriskt sätt ska jag orka!

Aldrig ensam, aldrig enkelt - men det ska gå!

Fokus

Inte falla!

Men hur?

Denna är för oss och jag tror precis du förstår varför.

Indigo blue - back against the wall.

Christian Walz - Never Be Afraid Again

Så fullt med ont är det. Eller helt tomt- Den förbannade ångesten, ensamheten, utamförskapen, depressionen och rädslan. Allt och inget på samma gång.

Jag vill kunna förklara och sätta ord

få ur det

men jag vet inte

det finns inte.

Det känns inte

men gör mer ont än nånsin

det syns inte fast det river

blod och tårar.

Jag vill bara få finnas i din värld precis lika mycket som alla andra!

Less på att placeras i dammiga, gamla bankfack med bortkastade nycklar.

Jag ljuger för mig själv mer än för någon annan.

Allt är konstigt nu.

Jag är ensam i helgen och kan inte träffa Emil, Rasmus är borta och inlåst på något äckligt förbannat ställe, Andreas förmedlar ord som får mig att både vilja dö och fortsätta leva på samma gång, jag har inte träffat (knappt hört!) Christoffer på jätte länge. Utåt sett är det mesta strålande - bättre än någonsin. Det som syns utanpå kläderna, inte under. Inom mig är det ett större krig än någonsin.

- Jag har en fungerande, skitbra praktik på Sköndal's café och lite till, som kom med en underbar vän - Daniel <3. Amel, chefen, och personalen är väldigt snälla allihoppa.

- Ett starkt VG som antagligen kan bli ett MVG i slutbetyg (Skåningen - min nya förebild - låg på sjukan senast *rädsla*. Lektionerna är bara tisdagar nu istället för både tisdagar och torsdagar; separationsångest!*ledsamhet*).

- Unga vuxna funkar faktiskt helt okej just nu. Personalen är mycket bättre än vad jag trodde och Markus är väldigt lik Freddie (väldigt!). Jenny verkar trevlig, jag pratar en hel del med andra Andreas och det känns faktiskt rätt så kul (jag tänkte på något mer, men glömde det) jämfört med vad jag föreställde mig.

- Mellanvården verkar funka bra - men jag skriker ömsom gråter utan att riktigt veta varför...

- Utredningen på Affektivt centrum är klar; jag är inte bipolär - bajs! En diagnos skulle kunna ge förklaring till så mycket som jag inte vet varför det händer.

- Jag är inte gravid; men ingen verkar fatta min rädsla över cancern ;__;  (hur skulle du reagera med uteblivna blödningar sedan Augusti och en eventuell cancer i bagaget?!) Fatta att det sitter i huvudet och att jag är livrädd!

- NSP's föreläsningar (och alla andra!) är riktigt bra. Jag har pratat med Henrik (amöba-killen) som lovade att ge mig förslag på hur jag kan börja föreläsa - WOW!

- Jag har fått nys om ÅSS; skulle verkligen kunna passa mig.

Skulle kunna gå in på det jobbiga, men det kommer bli för privat.

Armar och hals har ilsket röda sår tillfogade med verktyg. Depressionens psykmonster tuggar på mig igen. Tabletter badar i min mage tillsammans med Dryckenskapsdjävulen.

Jag älskar er på ett nästan besatt sätt - jag vill att ni ska se det, men av någon anledning så är ni alla blinda för just det. Jag orkar inte ensam.

Anna - du fanns när ingen annan gjorde det! Tack så väldigt jävla mycket (på ett vackert sätt, men det måste låta starkt!) <3

Jag ska finnas där för dig när du behöver mig - jag lovar!

Ingen har någonsin erbjudit sig att komma till mig vid halv 5 på morgonen! Kommer kunna leva på dina vänliga ord riktigt länge. Lika så våra fika - och pratstunder! Jag tror jag fan älskar dig!

Riddarflickan Ika i rutan - it's the Opheliac in you.

Kom ut nu Rasmus! I'll be a pearl just for you.

Line, måste få träffa dig igen gumman <3

(Skulle kunna lista upp en hel del folk, men vill inte riskera att någon blir utanför)

Jag lever lite på film och musik; Mamma Mia var så förbannat bra! Knowing me, knowing you - vem känner jag på riktigt, vem känner mig?

I can still recall our last summer, i still se it all!

Get smart var en välbehövlig film i dessa stunder - riktigt bra dessutom (Jag har en bästig kontaktperson <3)! Speciellt nu när vi har tema skräck i svenskan.  Barnsligt förtjust i Disney's otecknade serier och deras senaste långfilmer.

This is me

I've always been the kind of girl
That hid my face
So afraid to tell the world
What I've got to say
But I have this dream right inside of me
I'm gonna let it show
It's time to let you know
To let you know

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found, who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

Do you know what it's like
To feel so in the dark
To dream about a life
Where you're the shining star
Even though it seems
Like it's too far away
I've have to believe in myself
It's the only way

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine one me
Now I've found, who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

You're the voice I hear inside my head
The reason that I'm singing
I need to find you
I gotta find you
You're the missing piece I need
The song inside of me
I need to find you
I gotta find you

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found, who I am
There is no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

Ska försöka sova nu - om jag får någon ro.

Bara för att den gör mig så glad.

Jag hinner inte blogga. När jag vill och känner att jag måste, men inte hinner, så får jag ångest (eller liknande) utav det :\

Det har varit så fullt upp de senaste dagarna, jag hinner knappt "hämta" mig från en grej innan det är dags för nästa. Jag vet inte hur länge till jag klarar av det här tempot. Ligger redan efter med läxorna, som jag var ikapp med innan Danmark.

Denna vecka:

Måndag: Neuropsykiatriker. Unga vuxna.

Tisdag: Unga vuxna. Skola. (Skaffa akuta sköldpaddsgrejer.

Onsdag: Affektivs centrum. Föreläsning NSP (Med Freddie). Plugga. Byta vatten till "paddorna".

Torsdag: Blodprovstagning. Mellanvården. Unga vuxna (om jag hinner). Skolan. Fixa systers hår. (Antagligen mera, men detta är sånt jag måste runt på).

Fredag: Caféjobbgreja på Sköndals folkhögskola (typ intervju). Kriscentrum. Fixa systers hår igen. Och sen kommer Emil <3

Lördag: Heldagskurs hos Sthlm's tjejour. Åka till Emil, med Emil ^^

Söndag: Mikelsmäss, ska bli kul, har längtat sedan förra året ^^

Slutsats: Jävligt fullt upp!

Positivt: Jag hinner inte tänka allt för mycket på sådant som kan bli jobbigt.

NSP. Norra Sthlms Psykiatri. Jag och Freddie var alltså där idag och lyssnade på en föreläsning om Depression (del 1). Det är 4 st föreläsningar till; Depression del 2, ångest, suicid och psykisk ohälsa och psykos. Jag är inbokad på alla. Har även anmält intresse till en helkväll med hjärnan som huvudinnehåll (varför blir inte alla friska från depressioner mm). Det känna riktig kul :)

Träffade "amöbakillen" där. Jag sa att jag kände igen honom, då log han och sa glatt "från fountain house, vi föreläste tillsammans på polishögskolan" :) Ett bevis för att han tyckte att jag FÖRELÄSTE! Han hade kunnat sagt "vi sågs på polishögskolan", men det sa han inte. Kul :)

Har kommit in i en period nu när jag vill se och lyssna på en massa olika saker. Jag och Anna ska kanske gå på armémuseets föredrag "Krig, kön och sexuallitet". Kan hon inte så går jag själv; det verkade intressant.

Jag har sagt till mamma att jag vill se fler föreläsningar. Som Lasse Gustavsson t.ex; brandmannen som blev svårt brännskadad sin allra första dag som brandman. Men framförallt om psykiskt ohälsa, utanförskap och liknande. Som jag känner igen mig i. George Scott föreläser om utanförskap bl.a.; ett sätt att få tag på honom (han jobbade på Unga vuxna och är en utav dem som slutade för att verksamheten drevs/drivs så fel. Trot jag iaf. Vill prata med honom i vilket fall som helst, vi (jag, Anna, Andreas och Christoffer) saknar honom. Och Cesar.).

Jag vill skriva mera; men nu måste jag plugga.

Har gått i skolan i lite mer än en månad nu, det funkar bra. Trivs mycket bättre på Komvux en på gymnasiet och högstadiet. Det är sköna elever och en rolig, men aningens virrig, lärare. Att jag sedan har fått MVG på 2 av 3 uppgifter hittills känna bara kanon :D Vad jag vet är jag den ända med MVG på novellen! När den är helt klar (läraren tyckte den var bra halvklar :p) får ni som vill läsa den. Christina vill ha den; tror hon kan tycka om den. Sedan ska jag försöka ta tag i de andra "novellprojekten"; tar tid >_<'

Men till eleverna då; Stefan/Skåningen är härligast. Han har skön stil, rolig humör och en dialekt som man bara smälter av (viss skånska (eller vissa >_<) låter bara fel). Dessutom är hans bakgrund svår, vilket gör honom till en superstark person och min nya förebild! Senast när vi hade muntlig redovisning pratade han om droger; jag som inte hade förberett mig alls (glömde totalt bort det) och inte skulle prata blev så pass inspirerad att jag gick upp iaf. Pratade om våldtäkt, självskadebeteende och kopplingar till varandra. Med ett utav målen att få fram att förebilder är viktigt. jag tittade på honom och sa "Du är min nya förebild, du får mig att vilja klara detta!". Då log han :) Och även om jag blev ensammare än någonsin tidigare just den rastenoch ingen sa ett smack; det kändes bara uselt efter att ha öppnat upp mig och "blottat" mig på det sättet för dem, så säger iaf han hej till mig och resten av eleverna pratar lite mer med mig. De verkar ha koll på att jag är den som har det mesta (värktabletter, boklistor mm) och vet det mesta :p

Dock var det lite ledsamt att jag antagligen rev upp gamla sår hos en tjej, då hon sprang ut från klassrummet med tårar i ögonen ;' \ Vilket gjorde att jag bara kände mig ändå sämre.

Utöver Stefan så är nog mina favoriter Jocke (han har rolig humör och är schysst, men jag reagerar ibland på saker han berättar att han har gjort), Stefanie (hon är den yngsta i klassen vad jag vet och den ända som inte "ser" mig mer nu, men vi kunde prata (till viss grad) redan innan. Hon och Stefan är nog de mest öppna och pratglada i hela klassen, sen jag och Jocke :P) och "japanska-killen".
Jag ska nog fan läsa japanska nästa termin! Och svenska B. Om allt passar med tider. Krister, assistenten, ska hjälpa mig att kolla upp det. Gud vad jag är bra (själveloge) som lyckades ta kontakt med honom själv! Att han faktiskt hjälper till är också kanonbra. Kom tillsammans med honom fram till att min argumenterade text ska handla om e-recept.

Som jag måste jobba på NU!

Några ord till Jane bara, tillsist:

Jag tänker på dig! Hoppas att allt blir bra snart och att vi kan börja prata mera. Saknar det, trots att vi aldrig riktigt kom igång. Få är som du <3

Hälsningar och kramar till alla som känner sig behövda av det!

Och till alla er som betyder lite extra speciellt <3

Don't you dare leave me alone!

22 månader tillsammans. 670 dagar.

Grattis på våran dag älskling <3

Du är den finaste som finns, det vackraste jag vet <3

Imorgon lämnar vi Sverige. Ska bli så underbart med weekend tillsammans. Det är bara några timmar kvar, men jag saknar dig som bara den!

Pojken på andra sidan regnbågsbron

Du som aldrig lämnar mig och aldrig slutar kämpa

Om jag kunde ge dig himlen med alla dess stjärnor

Om jag kunde ge dig varje not i en kärleksmelodi

Om jag finge älska dig var dag som natt

Och alltid känna din glödande hud intill min

Jag älskar dig mest av allt, Emil!

Kramar & Kyssar,

Din lilla Charlotte.

Det är gelet nu. Det är så himla mycket av allt. Det är en ända stor seriekrock i mitt huvud. Jag är en sprängladdning, redo att explodera när som helst. Men det finns ingen nedräknare. Egentligen kanske jag är är en sådan där landmina eller vad det kallas; exploderar när någon trampar på mig. Men det skulle räcka med en lätt smekning vid fel tillfälle.

I fredags natt hade jag mitt värsta ”bryt” på länge. Fick tillbaka en massa minnen. Just dem hade jag lyckats dölja väldigt länge. Men nu både såg jag allt framför mig och kändes fysisk smärta. Jag bara skakade; kunde varken sitta eller stå. Tårarna sprutade, kanske skrek jag också, det minns jag inte. Panikslagen sprang jag runt i mörkret och letade efter mammas freestyle som jag lånade för några år sedan. Först hittade jag den inte och fick ändå mer panik. När jag tillslut hittade den med ett kassettband (Fick tipset av Ann att lyssna på barnband när dessa minnen kommer; på barnband har dem alltid vänliga röster) i så fanns det inga batterier. Det var som den värsta mardrömmen fast på riktigt. Som tur var var Emil med, utan dig hade det aldrig gått älskling! Han kom på att jag kunde ta batterierna i fjärrkontrollen. Vi somnade säkert vid 03 eller senare den natten. Eller iaf jag. Det var mitt fel alltihop. Om jag inte hade fått för mig att läsa den där boken med sexnovellerna och istället sovit som Emil, så hade jag inte behövt väcka honom och minnena hade aldrig behövt komma smygande och anfalla mig bakifrån på det sättet.

Har fortfarande inte lyckats släppa dem helt.

Lördagen var över lag jobbigt, men den hade sina ljuspunkter.

Blev väckt runt 13.30 Det var skönt att sova länge, men lite stressigt med 1.5 timma på sig. Emil var bortbjuden till Petra på kvällen. Kändes inte kul alls. Jag och Daniel pratade en del om det. Man bjuder inte ena ”halvan” i ett par men inte den andra. Hon fick ju komma på min (och lite Daniels) grillfest i sommras. Jag bjöd henne på min 20 års fest också. Men nu hade hon bara bjudit Emil. Pratade med Freddie om det idag också. Antingen bjuder man båda eller ingen. Hoppas att dem hade det kul på sin jävla fest... Glad att jag slapp iaf! Det är ju uppenbart att hon bara umgås med mig för att jag ”kom med” Emil. Eller för att jag har Daniel samtidigt som hon har varit med. Jakob hamnade tydligen i samma sits, men han var hemma i Luleå och verkade inte bry sig om det.

Men vill hon inte vara vän med mig så ska hon slippa det! Jag har då ingen lust med det längre.

Jag var hos Anette i vilket fall som helst.

Men fan vad det var jobbigt att komma dit sist av alla. Visst, jag visste vilka alla var utom en, men det gjorde ingen skillnad. Hade ändå en massa ångest som satt i sedan natten. Dessutom lyckades jag riva upp en massa minnen hos Rasmus. Ibland är jag bara så förbannat klantig!

Men skulle i vilket fall som helst inte klarat av att vara ensam hemma.

Jag kom iaf dit och vi skulle kolla på film. Jag visste från början inte vilken, men det visade sig vara filmen som vi (eller Anette och Ziggy över lag) spelade in på kollo, ”Normen”. Återigen en massa minnen. Kan inte fatta att jag gick med på att äta makaroner direkt från bordet (...). Linda, Anettes kontaktperson och tidigare ledare från kollo, Högås och onsdagsgruppen, var där. Vi (alla) pratade lite om Högås och helgverksamheten över lag. Jag sa att jag saknade det och att det är synd att så mycket har förändrats. Högås ska rivas, jag tycker det känns jättejobbigt. Men Linda sa bara att förändringar är bra. Visserligen har jag en del dåliga minnen från det stället, minns speciellt två tillfällen som var helt hemska (personalen var tvungen att sova med mig för att jag inte skulle skada mig eller värre.. hade både vodka och tabletter på rummet.. Stackars Ziggy :\ ).. Men har även positiva minnen. Och en massa saknad! En hel del från Line <3 Men också från personal, vissa av dem kunde vara helt underbara. Det var till exempel på Högås som jag träffades Rasmus första gången. Ziggy från kollot. Anette, Anna och Line från onsdagsgruppen. Dem är bara några. Utan Stöd och Resursgruppen (företaget heter så) hade jag aldrig kommit i kontakt med Unga Vuxna (mest tack vare Anna) och då hade jag aldrig träffas Andreas och Christoffer; vågar inte tänka på hur mitt liv hade sett ut idag utan dem. Inte träffas Rasmus på nytt. Det kanske är tur att man har stått ut med deras ”tortyr”, annars hade kanske allt varit på ett annat sätt nu. Jävlar, det ligger mycket minnen i dessa verksamheter. Jag funderar på att börja på onsdagsgruppen igen, men vet inte hur jag ska lyckas med det.

Iaf, ingen förstod nog hur svårt jag tyckte att det var. Förändringar kan vara bra, men bara för att det hjälper andra så behöver det inte hjälpa alla.

Sen skulle vi kolla på Ziggy's dokumentär. Då blev det bara värre. Jag visste inte om den alls. De hade filmat på den i ungefär ett år, den hade haft premiär på en biograf och den 24 november (tror jag) 21.15 visas ”Jag är Ziggy” på SVT 1. Har aldrig tidigare känt mig så utanför tillsammans med dem. Jag trodde att vi hade något speciellt tillsammans, jag och Ziggy (Jag visste inte ens att hon HETER Ziggy nu, trodde bara att hon kallades det) men jag kanske hade fel. Jag skulle aldrig klara av att hålla tyst om en sådan sak. Vilket liv blev det inte efter min föreläsning på polishögskolan t.ex? Jag sa vad jag tyckte och att jag tyckte det var jobbigt, men ingen verkade förstå. Låste in mig på toan, för andra gången på mindre än ett dygn bröt jag ihop. Tänkte ringa Freddie och be om att få träffa honom, men han svarade inte. Skulle ringt Andreas om jag hade haft mer batteri. Istället satt jag där i tystnad. Inställd på att gå hem. Skulle kliva ut där mitt ibland dem med tårarna rinnandes ner för kinderna och säga att jag inte passade in hos dem. Sen skulle jag gå. Men på något sätt lyckades jag samla ihop mig och gå ut och sätta mig bland dom andra. Det var bara jag, Ziggy, Anette, Molly och Shadi kvar. Det var nog tur att jag stannade. Vi började prata en hel del. Det visade sig att jag och Molly har väldigt liknande tankar. ”Shit, jag måste vara galen som tänker så här!”. Hon fick mitt nummer och förhoppningsvis så ska vi träffas och prata mera.

Vi kollade på Johan Bergmans idol audition från Idol.

( http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.601652 )Johan är en utav dem som jag sakar mest från kollot på Åhléngården. Han läste mina dikter, vi sjöng tillsammans, tränade boxning och så. Kvällen ensam med han och Anna var helt perfekt. Speedway är inte min favorit, men hela grejen i sig var kul. Gud vad jag skattade när han ”mulade” Anna med mjukglass ^__^ (minns du att vi hade palestinasjalar alla tre? ^^') Jag skrattade till och med när jag själv fick min glass upptryckt i näsan XD Vem var inte kär i Johan? ^^' När vi gav tillbaka genom att hälla iskallt vatten i hans nacke var bara så bäst! Jag har kvar fotot på det. Dock var han usel på att hajka XD Och vilken min han fick sen när vi-luktar-tvål-och-vi-gör-massa-mål-tjejerna gick förbi och en av dem sa till honom att han luktade rök, haha. Jag fick ett par av hans dikter (Gud vad stort det var då, jag hade dem uppsatta på väggen) och den Dia Psalma skiva som kom att få en stor betydelse. Jag läste hans dikter högt och Ziggy bara suckade, hon kunde inte förstå dem alls. Själv tyckte jag mest att det liknade en blandning mellan självömkan, porr och ”buspojkar”.

Jag kom dit vid 15.30 ungefär, Molly och Shadi gick runt 19.00 Efter det gick vi tre vidare till krogen. Där gjordes min kväll. Det var avslappnande och kul att det bara var vi. Gud vet vad som sades den kvällen, och självklart var det ju jag som drack mest. Men just då levde jag livet.

Vinglade halvfull hem ensam på mörka gator. Kallt som satan. Men jag pratade med Andreas samtidigt och fuck them på deras jävla fest; jag lever!

Väl inne är jag redo för mera sprit. Och det var ju självklart då mitt långa och behövande blogginlägg försvann >_<*

Sedan bröt jag ihop efter att ha fått Rasmus sms och inte lyckats få tag på honom när jag ringde. Fan, det var mitt fel att han började må så dåligt. Ytterligare en självmordsbenägen vän, jag vet inte hur mycket mer jag orkar.

Jag är äntligen ikapp med skolarbetet vilket känns skönt (kommer halka efter på torsdag), men dagen idag var ändå väldigt konstig och skrämmande.

Andreas berättade att han hade gjort slut med tjejen. Jag trodde att det var pga mig och allt blev bara konstigt. Glad att Freddie var med. Vi käkade och såg ”Barnhemmet”. Jag fick veta mer om honom idag än nästan sammanlagt tidigare.

Imorgon ska jag på möte med Unga vuxna, träffa Anna och gå till Affektivcentrum (hette det visst). Nervöst. Men sedan kommer älskling och allt kommer lätta <3

Ziggy och Anette's Bunch of Psychos.

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=128829899

Och tack Blueprint för ett underbart musiktips.

Bloggagratis är tamejfan helt "cp"!

Inte ens hela kommentarer syns >_<*

Ska man behöva byta bloggsida? Flytta över alla inlägg mm, det är ju löjligt att sidan inte kan funka!

Skriver mera när jag har tid och ork. Just nu; när jag har ork. 

Kan man hitta texter (mail t.ex) som man lyckats sumpa bort på något vänster? Som nyss, när jag skulle kopiera in en länk så försvann delar av texten ovanför. I ren hastighet tryckte jag på bakåtpilen istället för ångra. Och då poff försvann hela inlägget >_<'

Likaså när bloggagrattis lägger av då man publicerar inlägget. Då bara försvinner allt. Finns chansen att det lagras på datorn någon stanns?