Jag roar mig förresten med att kolla ignon hela Jane's bilddagbok - vilket jädra jobb XD Men fy katten så söt hon är <3

Jag fortsätter skriva om pappa någon annan dag när jag är mer pepp för det förresten. 

Jag är ensam igen. Gugge åkte hem för några timmar sedan :\ Även om vi mest satt framför tv:n och zappade eller kollade någon jäkla hockeyblogg istället för att hitta på grejer (misstolka inte - det hade sin charm), så har vi haft en jättekul helg tillsammans! Och nu känns det sjukt tomt och ensamt :'(

Kom hem ensam efter att ha vinkat av vid tåget, utan någon som helst sms-kontakt med någon eftersom min elaka mobil bestämde sig för att lägga av efter en duns i marken..., och hittade ett jättesött kort från Gugge på köksbänken som jag inte ens märkte att han ställde dit :D Tack sötnos <3

Skall försöka ta mig dit så ofta som möjligt utan att helgerna med Emil blir drabbade. Hur gör man för att vara på alla ställen och med alla människor samtidigt utan att såra någon?

Har ingen vidare lust att göra något alls just nu. Överkom min datafobi och framförallt msnfobi med hjälp av Gugge, men självklart så ska msn lagga då! Morr. Gick in på min gamla adress och meddelade att jag hade bytt adress, och då bara poff la den av nästan direkt. Efter ytterligare ett par försök så funkar det fortfarande inte >.<''

Hann babbla lite med Tomas iallafall, som frågade mig om jag skulle på löptävling med Fpuntain house imorgon?! Snacka om scary, hade inte berättat för någon utanför lokalen att jag hade blivit inbjuden o.O Men så visste jag heller inte att min nuna syntes på DN! Kom självklart inte åt den sidan heller (jävla vista!), men Genki verifierade att det var jag. JAG ÄR I TIDNINGEN! Det är kul att man inte får veta om det själv när man hamnar på bild i blaskan förrens efteråt XD

Känner mig skumt nog pepp till att kuta imorgon. Eller iallafall gå. För att bidra - det är ju för en bra grej.  Heja mig! Håll tummarna för att det blir av. Och att jag kommer upp imorgonbitti; även om jag nog skippar lokalen och gymmet.

Jag skriver inte något mycket nu, orkar inte. Men tack till Jane för det otroligt söta inlägget och låten, not an eye will be dry <3

Kom ihåg att adda min nya msn nu! 

..eller något.

Sov som sagt hos mamma i natt. Jag hade inte alls tänkt göra det först, men Johanna lyckades med lite tjat rätt enkelt övertala mig; även om jag gav med mig frivilligt.

Jag har sovit mycket det senaste veckan, mest på dagarna och likaså igår morse, men igår kväll blev jag trött redan vid 20 tiden. Det är alltid så kallt hos mamma - jag brukar vakna förkyld! Men jag fick lite te, ett par tofflor och en stickad tröja så jag klarade mig. Gick mellan tv:n, alla orkidéer och toaletten. Emelie hade riktigt vackra orkidéer, jag vill också ha sådana! Har faktiskt köpt på mig två st miniorkidéer och en hemtrevnad, vill ha lite grönt omkring mig. Vi får se hur länge dem lever.

Jag och Johanna kollade på efterlyst och jag camwhorade lite mer; jag har skickat en massa mms till alla den senaste tiden. Jane är nog mest drabbad :p Men Greger, Rasmus, Jenny, Anna, Camila, Genki och Gugge ligger och bra till :'D Tillsammans med Emil och Prillan!

Det blev en hel del egobilder igår med vad jag kallar Jane-stuk. Jag vet inte, men det känns bara som lite Jane över dem - vilket bara glädjer mig. Jane, Rasmus och Greger påpekade igår att jag faktiskt är fin och rentav snygg, jag känner mig hedrad och lycklig.

Midnattstimman var lite jobbig. Jag tror att det var midnatt iallafall, lät bli att titta på klockan. Sov i den stora sängen i Johannas rum. Tänkte inte alls på att det var den sängen. Såg bara en stor säng och tänkte att den skulle jag ha! Precis samtidigt som jag kröp ner under täcket slog det mig - det här är samma säng som jag blev våldtagen i för snart 6 år och 2 månader sedan. På måndag för att vara exakt. Skickade ut ett mass-sms till dem som jag tyckte att jag kunde anförtro mig åt. Bland annat Jane, Gugge och Rasmus. Jag hör nästan alltid av mig till Rasmus när det känns jobbigt. Brukade höra av mig till Christoffer men han är så långt borta nu och jag gråter en liten tår av saknad.  Rasmus svarade med att jag skulle låta bli att tänka på det och istället tänka på honom och Greger som tjejer. Och visste fick det mig att le. kan inte låta bli att grubbla över hur dem skulle se ut i bröst och vem som skulle ha snyggast XD

Jag lyckades tillsist somna igår, men jag låg och tänkte enhel del först. Mest på pappa. Pappa var med på Caliente igår. Det slog mig att jag har träffat pappa mer under de 4 senaste månaderna än under de senaste åren. Kanske inte tidsmässigt, men det känns som mer iallafall.

Han är faktiskt väldigt rolig och snäll min pappa, men så har jag inte alltid upplevt det. Under de senaste åren har vi mest setts som hastigast vid hämtning och lämning av systrarna, över enstaka middagar eller högtider, men nu kring jul har vi faktiskt setts en del utöver det. Han har hjälpt till med gardinerna och lamporna i lägenheten och vi har till och med varit på ikea. Det känns bra att umgås med pappa efter allt som hände. Synd att det behövde bli som det blev. Men jag vet inte, en sådan period kanske alla tonåringar har haft med sin pappa eller mamma. Det började väl egentligen redan när jag var liten, men då kände jag inte av det på samma sätt. Pappa var ute och reste väldigt mycket med sitt jobb, något som jag då inte tog illa upp av, för mamma var det däremot jobbigare men det var inget som syntes. Jag och Emelie brukade alltid få små presenter av pappa när han kom hem igen, allt från godiskatonger som såg ut att vara i trä till cd-skivor. Johanna var fortfarande inte född då. Jag led som sagt inte av att pappa var bort så mycket, han kom ju alltid hem igen. Men när han var bortrest över min födelsedag någon gång under lågstadieperioden, då kändes det ledsamt. Jag fick en äcklig fruktkaka som såg ut som en tvål, det var inget kul alls.

Mamma och pappa separerade våren 2003. Jag såg det alltid som mitt fel. När jag var yngre hade jag vid ett tillfälle utfört någon form av krigsdans i vardagsrummet, jag vispade åt tv:n där bröllopsfotot stod. Det blev en spricka i glaset, rakt över pappas hals... I senare och sjukare år intalade jag mig att skillsmässan var mitt fel eftersom jag halshög min pappa på fotot. Alla andra klarade sig. Det är ett riktigt snyggt foto men glaset är fortfarande trasigt. Jag gömde det i min byrålåda tillsammans med ett annat foto från deras bröllop, jag vågade inte berätta att jag hade tagit det. Jag pratade med mamma om det för två-tre år sedan, hon sa att vi skulle byta ut glaset så jag kunde ha fotot uppe. Jag saknar tiden då vi alla bodde tillsammans så himla mycket. Men det att skillsmässan skulle vara mitt fel var inte bara på grund av kortet. När jag blev våldtagen så bodde jag nere i källaren, ja, det hände hemma, och efteråt så vågade jag inte sova ensam nere längre. Jag fick sova med mamma i hennes och pappas dubbelsäng och pappa sov i Johannas säng. Jag sov med mamma i säkert 8 veckor. Efter det så bestämde dem sig för att skiljas...

Ungefär samtidigt som pappas och Johannas födelsedag. Vi firade dem i ensamhet vad jag minns, det kändes så sorgligt.

Pappa ville hålla ihop för vår skull, men mamma orkade inte längre. Vad besviken jag var på henne. Speciellt när hon träffade en ny efter bara några månader. Några år innan skillsmässan hade jag en dröm om att dem hade flyttat i sär och att pappa hade hittat en ny. En kille i min klass hade sagt att det man drömmer i färg kommer att slå in, denna dröm var i färg.

Efter separationen sålde vi vårat barndomshus, mamma hyrde en liten villa och pappa flyttade till en lägenhet. Ett tag bodde jag varannan vecka, det var lite kul att ha två olika rum, även om det hos pappa var tillsammans med systrarna. Jag hatade lägenheter vid det tillfället. Hade aldrig varit i någon längre än över ett tillfälligt besök hos släktingar och liknande, förutom hotell. Att vara sjuk i en lägenhet gav mig panik. Och sjuk var precis vad jag blev!

Kommer en fortsättning när jag får tillfälle, skall från lokalen nu.

Jag vet att vi båda har det svårt på varsitt håll nu, men samtidigt känns det som att vi aldrig har stått varandra närmare. Jag vill så gärna spendera all min tid med dig (misstolka inte!), berätta hur fin du är och vilken otrolig person du är. Tack för alla sms och mms, dem har fått mig att leva hela dagarna och nätterna igenom trots motgångar och rädsla. Verkligen tack!

Jag vågar säga det utan att smyga med det och att det kanske missuppfattas-  jag älskar dig för precis den du är; du är finast! <3

Kramar till Jane <3

En utav mina favoritlåtar som kanske verkar deppig, men friends forever helt enkelt!

Den 8 mars dog som sagt Usagi och den 9 tog jag med mig Riiko till veterinären. Hon avlivades runt 15.45 måndagen den 9 mars 2009. Anledningen till detta var Mycoplasma, en slags lunginflammation som råttor lätt kan få. Hon visade inga direkta symptom just vid tillfället men veterinären hörde lite rossel som inte ska finnas där på en frisk råtta. Hon var alltså inte vidare sjuk, men skulle med behandling aldrig heller kunna bli frisk. Så jag tyckte det var lika bra att låta henne somna in. Hann ta en del bilder på henne på söndagskvällen och på måndagen som tur var.

Förra veckan var alltså en sorgens vecka då mina små monster blev änglar.

R.I.P Usagi och Riiko.

Åkte till Emil över hans födelsedag, 11 mars. Pga brist på idéer på födelsedagspresent så bestämde jag mig för (med hjälp av Daniel, tack <3) att ge ett litet bidrag till en kommande resa bara åt oss. Förmodligen en skidresa. Tyckte synd om honom eftersom han inte fick följa med varken på familjens skidresa eller till Säter. Även om Säter aldrig hade blivit detsamma med honom; Charlotte, Jenny, Greger och Rasmus - de 4 musketörerna!

Så nu ska jag alltså försöka spara och bjuda på en resa framöver :)

Hos Emil var det förövrigt ett trevligt litet "kalas" med god mat och trevliga människor. Grattis i efterskott käraste Emil.

Emils födelsedag är numera inte bara hans födelsedag. Välkommen till världen, Kotten <3 Jag har fått en kusin! Det var tydligen en jobbig förlossning, men min moster har tillslut blivit mamma. En himla massa grattis! :D Kotten, jag vet inte hans riktiga namn men han kallades Kotten redan under graviditeten, föddes med hjälp av en sugkopp (tror jag?) efter en lång dags verkar. Mormor smsade mig på morgonen med texten "Nu du Charlotte, kommer du nog att få en liten kusin" och jag blev eld och lågor! Försökte ringa rasmus som första person att dela nyheten med, men han svarade ju inte. Emil avvaktade jag med flit att berätta för, då jag tänkte att det skulle bli en överrakning, och nog blev det de "fan, han kommer ta min födelsedag ju" XD Mormor och jag pratade för ovanlighetens skull i telefonen ett par gånger den dagen, men inte blev det bättre av att hennes oro smittade av sig på mig. Tanken på min nya kusin livade upp mig efter alla tråkigheter. Jag skall lära dig allt jag kan, kära kusin. Men bara de bra grejerna.

Fredagen den 13 mars åkte jag och Emil till Prillan i Gottsunda och hämtade mian nya råttor :D Dolly, en hona på 5 månader, vit och gråfärgad; lite skygg men det märker varken jag eller Emil av. Leslie, Pipen och Oddball är ungar på snart 6 veckor; Pipen och Oddbal är hooded, Pipen med en fläck på höger bakben och Oddball med en fläck på magen. Leslie är albino och alltså helt vit med röda ögon. Dem är så otroligt söta <3

I måndags, 16 mars hämtade jag lilla Jenka också. Fick henne av Prillan. En jättesöt liten siameshona som dessvärre verkar förkyld och eventuellt även hon med mycoplasma :\

Och igår fyllde syster år. Grattis Johanna, 12 år. Vi var och käkade på Caliente - jättegott med tapas! Vi lekte Caroline af Ugglas framför toalettspegeln och jag camwhorade lite XD

Följde med hem till mamma efteråt och hade det mysigt, men dock satans kallt. Skriver lite mer om natten i ett annat inlägg.

Emelie kom hem imorse från USA, hon hade med sig en t-shirt åt mig, jättekul; hello sunshine hade den som tryck :D

Ikväll kommer Gugge och nästa helg kommer Jane <3

Men jag är rädd iallafall, vet inte varför.

Min lilla tjockistjej dog igår. När jag kom hem från pappa, sov över där efter hans födelsedagsmiddag (Grattis ^_^) eftersom lillasyster tjatade, men jag hade förvörigt en trevlig kväll, och var i full färd med att plocka smutstvätt och byta sängkläder så hörde jag konstiga läten från buren. Tittade in för att se vad som stod på, och där stack hennes lilla huvud fram över hängmattekanten, tuffsigt och dant. Lyfte ut henne ur hängmattan och hon hostade och hade sig. Kladdig av bajs mellan bakbenen, blodig nos och ostabil på benen :'( Lyfte genast upp henne och satte ner henne i en transportbur tillsammans med en filt. Visste redan då att hon skulle dö. Ställde henne lugnt i köket tillsammans med en skål vatten. Plockade ut Riiko ur buren och satte ner henne i badkaret för att tvätta av henne. Dem att hade legat tätt tillsammans och hon var lite tuffsig hon med, men inte alls lika mycket. Hon blev mycket finare i pälsen efter ett liten bad. Lät dem vara ifred på varsitt håll och gick och la mig själv för att vila lite. Eftersom det var söndag så trodde jag att veterinären hade stängt och tänkte ringa dem idag istället, vilket jag fortfarande skall göra. Usagi levde nästa gång jag tittade till henne, men hon lät hemskt. Bestämde mig för att  tvätta bort bajset från henne då hon luktade rätt illa. Höll henne i handskar eftersom hon sprattlade och jag inte ville riskera att få infekterade sår eller liknande.

Hon dog i mina händer runt 18.00, söndagen den 8 mars 2009.

Hon fick en begravning nere vid vattnet mellan en sten och ett träd. Bar ner henne i en kartong. Det blåste inte, men locket öppnades iallafall och jag valde att tro att hennes själ kanske flög ut över sjön. Fastän jag stängde locket så öppnades det gång på gång.

Det var regnblandat snö och rätt så deppig stämning.

Gick hem till Anna efteråt. Fixade inte riktigt att vara hemma själv. Där bläddrade jag i katt och orkidéeböcker, drack papsi max, kollade på tv, snackade skit och fick kattgos <3

Hennes katter är för underbara; Shiva och Jinx.

Hemma vid 23.40 ca. Plockade upp Riiko från badkaret, vill inte att hons ska bo kvar i den vanliga buren innan jag har sanerat den helt ifall det ligger någon sjukdom och tuggari väggarna. Vi satt och kollade på Criminal minds, fotade lite framför spegeln och hon kissade på min axel <.<; Pratade i telefonen med Gugge och Emil samtidigt som hon försökte krypa en ena sekunden i telefonluren och andra i mitt öra. Eller ner i bh:n. Stackars folk så som jag måste ha tjutigt XD Det är dock extremt sött att se ett litet råtthuvud titta upp mellan brösten <3

På fredag skall jag antagligen hämta tre ungar, systrar, en pew och två hooded från Emil's kompis Prillan :D Och idag eller imorgon skall jag ta med Riiko till veterinären och kolla upp ifall hon är frisk eller ej. Hon nyser lite då och då, vilket oroar mig. Ska därför se till att vara med henne så mycket som möjligt ifall jag måste avliva henne. Ska ta lite flera bilder också. Jag vill inte ta hem tre småungar ifall hon inte är helt frisk. Jag hoppas att hon är frisk!

Greger skulle ha sovit hos mig nu i natt, men jag blir nog ensam då han bangar och inte orkar tjafsa med sina förälldrar. Suck. Rädd för att falla. Kommer antagligen spendera så mycket tid som mögligt med Riiko och Anna om jag inte lyckas övertala honom. Jag är rädd.

Mina tankar går till Jane och Peter som har förlorat sina älskade gerbiler, till Rasmus och Hillevi som verkar ha nått slutet och till Jenny med hopp om att hon ska må bättre snart!

R.I.P Usagi <3

Pizzatime nu. Eller om 10 minuter, den står i ugnen nu.

Jag har toatalt missat en sak som jag velat skriva om i de tre senaste inläggen ungefär; och det är att tamponger är jäkligt obehagliga! Vem tusan kom på att ja, vi gör en hårdpackad bomullstuss som oskyldiga tjejer får köra upp i fittan när dem har sin period?!?! Som man dessutom kan göra om till en påskkyckling om man kollar på Grynets show! Ehrm XD

Jag har fått lustiga meddelanden på mitt mobilsvar från Greger. Det första med "du vet att du kan ringa mig om du vill prata" med en deppig röst och den andra "allstå förföljer du mig?!" - och det lät inte ens som Greger. Jag fattar inte ett skit O.o

Jag vill ha mat, huvudet kanske klarnar då.

Jag glömde självklart att sova XD Har fördrivit den senaste tiden med att läsa Berny Pålsson's blogg. Jag ser henne som en förebild inom skrivandet i och med att jag också vill skriva biografier (påminner mig och att jag måste träffa Christina snart igen!), men jag strävar inte efter att bli som henne (kommenterade det i ett tidigare inlägg också vet jag). Först letade jag efter hennes dokumentär, men den fanns tydligen bara på SVT i 30 dagar - så förbannat typiskt! Jag vill verkligen se den. Får försöka hitta den på annat sätt! Likadant med Ziggy's dokumentär.

Men nu när jag alltså har läst Berny's blogg så måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Jag har precis börjat läsa på Känn pulsen slå, som jag fick av Anna i julklapp <3 Men hittills har jag alltså bara läst Vingklippt ängel, utöver artiklar och hennes blogg då. Men jag blev som sagt lite besviken. I boken var hennes språk så pass talande, nästan som musik, men i bloggen så var det plötsligt bara ord på en skärm. Små bokstäver och nästan lite dåligt skrivet - tyvärr. Jag vet ju (som om jag känner henne...; vilket jag inte gör! Även om jag har kontaktat henne och vi verkade då vara på samma plan i det fallet) att hon kan skriva mycket bättre än så. Men nu saknar hennes ord klang. Och jag vet inte vad jag ska tro. Självklart vill jag tro henne - säger hon att hon har blivit misshandlad av Jonas så tror jag på det - men det skulle ju också kunna vara så att hon var så extremt sjuk vid dessa tillfällen att det som från hans sida skulle föreställa en smekning på kinden, i hennes ögon skulle kunna vara en örfil. Det kanske låter konstigt, nästan lite försummande, men jag vet själv med mig att om någon ibland jättelätt nuddar vid mig så kan det göra djävulskt ont om jag inte känner mig helt stabil. Jag menar alltså inte att jag inte tror på henne, men ibland måste man se båda sidorna av historien. Jag läste alla kommentarer som Lucas hade skrivit, men det slog mig, om jag inte minns fel, att han stavar sitt namn som Lukas och Berny stavar det som Lucas. Personen som skrev skulle ju kunna vara någon helt annan som bara vill verka lustig. Eller så är han vem han utger sig för att vara och då får man fundera en bit. Är han en våldtäktsman så skall jag spy galla över honom, men jag vet tyvärr att det förekommer lögner när det gäller sexuella övergrepp och våldtäkter också. Jag trar faktiskt att jag kan se båda sidorna, att jag lite kan förstå hur en våldtäktsman tänker - om han tänker. Där med inte sagt att jag INTE hatar dem, för det gör jag sannerligen!

Jaja, jag spyr ut ord om än den ena än det andra - jag hoppas att jag inte sårar eller gör någon upprörd med det!

Jag tror självklart mer på Berny än på Lucas, Jonas vet jag inget om mer än hennes ord. Jag har själv en vän som har blivit utnyttjad av vårdpersonal, så jag känner igen det.

Jag vågar säga att jag vet mycket för min ålder; mycket om sådant som man inte vill veta. Men som sagt - jag spyr ut ord!

Nu ska här göras pizza. Grager har ringt, stackar'n är nog orolig så jag skall höra av mig snart!