I Died For You är numera min absoluta favoritlåt med Iced Earth. Tätt följd av Melancholy, Watching Over Me och Dracula. Till viss del även Disciples of the Lie och Stand Alone, men de två sista är jag inte säkra på, men det var vad jag kunde känna rent spontant när jag lyssnar igenom låtarna utan att lägga någon större vikt på lyssnadet.
Men I died For You är den största favoriten. Det är något speciellt med den, den talar till mig på ett sätt. Påverkar mig, nästan värkande. Kanske är det det som menas med att ha en egen "theme song". Jag vet inte riktigt, men något är det. Den symboliserar mig så otroligt bra bara. Det stämmer ju;

Oh how I love you
The pain won't go away
Oh when I need you
You're always so far away
I cry for you
Leaving myself to blame
I died for you
I gave up everything

Om man ser till det faktum att jag fortfarande är vid liv, så stämmer den in något så gräsligt, rentav skrämmande. Det är jag skulle jag nästan vilja säga. För nog fan gör det ont, men jag låtsas inte om det så mycket. Låtsas inte se det fastän det är solklart och står skrivet i pannan på mig med en röd spritpenna. Men jag måste låtsas, eller ignorera det rättare sagt. För att inte falla. Får inte falla.

Ensamheten kväver mig, det är det nog ingen som har undgått, men någonstans står det en oskriven regel om att jag är stark; att jag klarar av det här. Och kanske är det verkligen så - jag är för stark för att dö. Men det är också något som jag bara låtsas som att jag vet om. Själv vet jag att jag är för feg för det. Eller? Jag vet inte. Om jag ska vara ärlig.

Åkte ut till Fontänhuset för att träffa Johan idag.

Something Wicked This Way Comes hjälpte till att hålla mig ovanför ytan och inte sjunka av ångest som så många gånger förr varje gång jag passerar det där stället. Men det var inte plattan som höll mig uppe. Egentligen. Men utan den så hade det varit ändå svårare. Klammra sig fast vid ting istället för drömmar och fantasier; klammra sig fast vid något som jag inte riktigt vet finns.
Det gick i alla fall bra ut och väl där. Gick igenom lyktfestivalen med Johan och guidade honom och Carlos genom bandens MySpace-sidor. Han uppskattar det som jag har lyckas åstadkomma, det vill säga med bloggen och med banden. Skall skriva ihop en lista med nummer till de olika banden som än så länge är klara, så att han kan ringa runt till dem och gå igenom de detaljer som jag inte har någon större koll på.
Erbjöd mig att ta emot banden när de anländer till festivalen, någon måste ju visa dem runt och allt sådant. Erbjöd mig även att ställa upp med min lägenhet som sovplats ifall det finns dem som behöver sovplats över natten. Kanske vågar jag be om att få vara confrensier (heter det så?) till och med, men har jag turen till att själv få vara med och lira så kanske det blir lite tufft.

Jag har även bett Uutela om att få "anställa" honom som fotograf under festivalen, mesta dels åt min andra blogg (Jag har förresten tagit lite bilder som jag skall försöka lägga upp där) men kanske även åt hemsidan i stort. Antagligen så kommer han inte kunna greja det men han verkar i vare fall ha ett intresse och vilja till det. Intresse är bra.

Carlos hade förresten bakat riktigt goda bullar och eventuellt är det en ny föreläsning på G på polishögskolan. Då planerar jag att följa med och att eventuellt få med mig Ulrika By från DN också, så kanske hon kan skriva något om det.
Jag kontaktade henne idag om hela Unga Vuxna-härvan, jag hoppas verkligen att hon har något intresse av att kolla upp dem mera, väntar på svar.

Självklart så bjöd jag in henne till lyktfestivalen också.

Att bero på intresse och lyktfestival. Marie som håller på att filma Ziggy's dokumentär, och som var med och filmade mig i Måndags, är intresserad av att filma spelningen. Det kommer att bli värsta stora grejen, jag bara vet det. Det var förövrigt trevligt med Ziggy senast. Bestämmer de sig för att ha med mig i dokumentären så skulle det kännas kanon. Kanske det äntligen blir något av att föreläsa på riktigt, jag håller i alla fall tummarna om det.
Och javisst, om jag är med och lirar på festivalen så är det tillsammans med Bunch of Psychos, det vill säga Anette och Ziggy.

Efter besöket på Fontänhuset åkte jag vidare in till Kungsan för att kika på Ung08. Äckligt mycket folk, framförallt av kategorin fjortisar, en jäkla tur att jag hade med Oswald över telefonen - vad är det förresten för pullver som gör dig arbetslös? Idioter! Men du vet vad jag tycker och du kommer fixa't!
Trots allt är vi stenar på en öde planet, hjärtat.
Men Kungsan i alla fall. Åkte in för att träffa Stefan, ellerhopp om att träffa honom i varje fall, men han var iväg på någon explosion vid KS och istället träffade jag Ann. På fredag skall jag och "BRIS-priset" ta oss en ny tur och förhoppningsvis finn Stefan på plats då. Jag fick tips om ett polisbluesband som jag tänkte höra mig för med när jag har fått nummret till han Curre eller vad han nu hette.

Imorgon ska jag och mamma fixa en del grejer till mig och förthoppningsvis får jag äntligen gitarrhelvetet som v i alltid har glömt under de senaste månaderna.
På Lördag ska jag och Salomon och någon Nicole ut på Torget, tro det eller ej, men det kan ju bli trevligt.

Kvällen spenderas, och har spenderats, men att lyssa igenom Oswald's skäggrock, Iced Earth, skicka nya förfrågningar till band och att skriva, eller blogga då. Han Jakob har förresten hört av sig igen, det gör mig glad.

Jag måste försöka komma igång med pluggandet igen. Jag vill få ett betyg i Svenska B så att jag kan avsluta det och jobba mig emot ett komplett slutbetyg. Frågan är bara hur i helvete jag ska lyckas med det. Men jag ska! På något sätt ska jag för jag vill faktiskt plugga vidare. Socionom. Eller reporter. Men hur i helsike ska jag palla trycket?

För mycket tankar nu, jag måste maila vidare.

Helt onödigt, men jag fyller faktiskt 21 år och 3 månader idag. Grattis till mig eller något.

Det är tretton dagar kvar, det har jag minsann koll på.

Jaha, jag ska snart börja dra mig in mot city för ytterligare en stund med Ziggy.

Igår tog vi en fika tillsammans med Anette, som kom efter en stund, och efteråt åkte vi hem till förorten så att säga. Satt mest framför dumburken och försökte rätta till en sexscen i hennes bok. Det gick väl lite sisådär. Jag vill inte skryta, men jag är bäst på att komma på magnifika detaljer ;p Jag vågar nästan svära på att det inte finns en enda bok/novell/text/whatever som innehåller ordet "herrtrosa". Mhmm, eller hur?
Idag är alltså tanken att jag ska varamed och bli filmad en stund för hennes kommande dokumentär. Helt enkelt för att hon frågade om jag ville vara med och jag sa ja till det. Vi är faktiskt väldigt lika hon och jag, vi har samma bakgrund. Men vi får se hur det blir. De filmar ungefär hundra timmar eller mer till en dokumentär som skall vara en timme lång. Men ptja, man kan ju alltid hoppas på att någon känner igen mig ifrån DN, haha.
Ska leta födelsedagspresent åt min kära mor som fyller år idag också, grattis till henne! :D

Jag vet vad jag vill ge henne, men om jag hittar det är en annan femma. Firande med kräftskiva, det kommer att bli trevligt. Hoppas jag. Hur många kommer att vara där? Jag måste förresten kolla så att min festblåsa är torr. Och man kan ju inte gå naken på stan; så tossig är inte ens jag. 

Jag självmedicinerar med sprit och sömntabletter, inte bra. Men jag fixar inte alla dessa tankar nu. Jag vill bara sova.

Jag har tabletter för dagligt bruk i säkert ett  år framöver. Tabletter som jag inte längre tar och som jag inte får ha hemma. Men jag är väl inte dum? Pappa har bara kvar själva asken och Ozontabletter ser precis likadana ut som Lergigan. Jag är jävligt smart när det gäller dumma saker, det är inget att hurra för.

Men förhoppningsvis så slocknar jag under ett par timmar nu - kan redan känna dåset - och är fit for fight för min fika med Ziggy imorgon. Jag är Ziggy. 

Om någon nu skulle se det här, jag har tre personer i huvudet, så ursäkta mig bara för nu, jag fixar't när det väl gäller. Nu är det bara ett enda surr. Bara - så i helvete heller.

God natt.

Självklart råkade jag fippla bort inlägget. Igen. Förbannat.

Det är verkligen ingen bra idé att tänka under nattetid.

Jag är en mästare på att tänka. Dessvärre. När jag inte kan släppa tankarna, då håller det på att spåra ur.

Jag ska inte säga vad jag vill göra nu. Eller vad jag inte vill göra. Jag ska försöka vara tyst, men det kommer att gå åt helvete.

Det där med tankar är bara till bekymmer. Känslor. För att verkligen inte tala om känslor. Det rör bara ihop allt på alla sätt och vis.

Kanske är det ändå så att det är fel på mig i alla fall.

Det där med att vara asexuell kanske inte är så värst fel ändå.

Jag körde ungefär en tjogo låtar på dansmattan, sen gav jag upp. Just nu ser jag, trorts försöker, ingen vidare mening med något. Håll tummarna för att det går över. Jag ska nog vara tyst nu, jag vill inte störa dig.

Jag känner bara att jag börjar tycka om Daande mer och mer som person. Du är en otroligt härlig människa, smitta av dig lite med din personlighet och världens blir en bättre plats.

Och du är tamejtusan den sötaste bläckfisken någonsin! Även om du inte är en säl. Men sälar finns det bara två av, utöver dem i vattnet, det vet vi ju.

Jag tänkte faktiskt jobba lite på mitt vattenliv i natt, det börjar bli dags nu igen.

Satan i helvete vad det skall vara svårt att hitta en Mp3-spelare som funkar! "Kräver Windows XP/Vista". Va fan? Nog för att jag har upplevt tidigare att Linux suger, men man måste väl för guds skull kunna hitta en spelare som tar annat än just XP och Vista?! Nu är jag medveten om att jag än så länge bara har kollat på Clas Ohlsson, men jagbehöver ingen ny på stuberten. Vilket jäkla ord egentligen, stuberten!

Jag tänkte att jag skulle kladda ner lite om mina matvanor och sånt där, men just nu är jag inte så pigg på det. Det skulle bara verka så desperat.

Jag var i alla fall duktig idag som bara tittade på vågen och rakbladen men aldrig köpte några. Nästa förhoppning är att låta bli att titta också.
Jag tänkte att jag skulle försöka "träna" lite idag, men om det blir så värst mycket av det återstår att se. Det blir antagligen dansmattan, inte överdrivet sugen på att kila ner till bryggan ensam i mörkret (Det har hunnit bli mörkt nu, tog en paus i bloggandet utan att uppdatera.), även om jag visserligen skulle vilja ta ett dopp. En kanske kunde få sällskap av någon?

Om ett tag börjar Pistvakt och Sjukan, då ska jag ta och kolla på det. Sjukan är en förjäkla bra serie om jag får säga det själv. Den åsikten delar även morfar, det är trevligt.

Det kännas att ensamheten börjar kväva en långsamt när man sitter ensam framför datorn en fredagsnatt. Det är väl fredag? Natt mot lördag, right?

Mobilen är som sagt fortfarande av. Jag börjar sakna Oswald så in i vassen. 

Försöker prata med Gugge över Msn. Det går inget vidare. Och även om jag inte vill erkänna det högt så saknar jag att ligga i hans säng, bredvid honom. Hans säng är så otroligt bekväm, mycket bättre än min. Min säng som förresten alltid i tankarna kommer att vara Min och Emil's säng. Men det är Gugge's säng jag saknar. Jag låg alltid på vänster sida, hemma ligger jag alltid i höger. Eller hemma och hemma, ett förvaringsutrymme är vad det är. Socialen eller myndigheten eller vilka jävlar det nu är har placerat mig där för att jag är ett halvt VivaLaFreakshow ungefär. Ja, jag ska inte vara så elak mot mig själv, jag vet. Men det är faktiskt så det känns - ett förvaringsutrymme.

Det kanske börjar gå lite för långt när man lagar mer käk åt råttorna än åt sig själv? I råttögon är jag säkert en mästerkock, men jag undrar vilket gourmetsmakare som egentligen skulle vilja lukta på mina röror. Quinoa, brysselkol, ärtor, räkor, mackrill i tomatsås och kaviar, vad tycks? Eller den senaste varianten, Bulgur, falafel, räkor, ärtor med minimorötter, kikärtor och kaviar? Det luktar faktiskt helt okej. Skippar man delar av ingridienserna så kan det nog bli ätbart. Själv har jag käkat en drickyoghurt, en halv kopp fil och drygt en macka sedan jag var iväg med Mattsson runt tjugotiden i torsdags. Jag är ett sådant galant exemplar av perfekt diabetiker, håll med om det! Eller nej, gör inte det.

Jag har alltså inget att göra, det sjunger rätt så trevligt va?

Men jag saknar Köping. Jag måste dit snart ändå för att lämna tillbaka mina biblioteksböcker, som jag vid det här laget ändå har hunnit få förseningsavgift på. De hade varit tillbakalämnade för ett tag sedan om jag bara hade varit välkommen i Köping. För lurar inte i mig något om att jag skulle vara saknad, det tror jag inte på. En annan del av Köping; det kanske inte var tänkt att fungera egentligen. Men vi hade det ju så mysigt på hans födelsedag. Med vin, brakmiddag, efterrätt, dyr morgonrock och hjärtklappning. Jag hade fixat allt för att du skulle få ha det perfekt för en kväll. Det var nog inte lika bra som jag trodde att det var. 

Jag kan inte riktigt förstå att det är på riktigt, vad fan nu är på riktigt, men det känns bara konstigt. Overkligt. Först Emil, sedan Gugge. Jag älskade verkligen de där två. Mycket. En i taget, men oturligt nog flöt dem in i varandra. Känslorna. Kanske om jag hade flyttat till Köping direkt att det hade kunnat fungera bättre. Jag vet att han tyckte det. För han kunde självklart inte flytta till Stockholm. Men jag kan inte lämna alla mina läkare, behandlare, handläggare med flera bara sådär. För något som bara har varat ett litet tag. Vi hade det jättefint på bröllopet i alla fall. Även om vi båda sög på att dansa, men jag hoppade runt med en tant och skrek mig hes till åttahundra grader och mamma, pappa,barn. Men det var trots allt otroligt kul. Precis som under födelsedagen. 

Jag kan inte riktigt hantera det faktum att jag har förlorat två "familjer" inom en tid av två och en halv månad. Jag kan inte riktigt det där med att vara singel - självständig - jag har alltid varit nästintill beroende av en partner under de senaste åren för att lyckas klammra mig fast vid livet. Det känns så patetiskt. Jag är för tusan tjugoett nu, jag ska väl för i helvete kunna klara mig utan en kille!? Jag och Emil gjorde så mycket, sådant som man märker av först när det är försent och man redan har förlorat det. Ikea, storhandling, laga mat, städa. Sådant som jag inte är helt kapabel till ensam om jag inte tar i tills jag spricker.

Jag är en baddare på att se tillbaka till sådant som redan har varit, vilket inte tjänar någonting till alls.

Jag vet som sagt att Gugge inte saknar mig. Om han mot förmodan skulle göra det så är han en jävel på att dölja det. Och Emil har en ny, ja, jag vet om det. Det känns bara fel helt enkelt! Det skulle alltid vara jag och Emil. Egentligen.

Fokus från och med nu kommer ligga i att inte beblande mig med något som kan ha med kärlek att göra, men det kanske redan är lite försent, eller vad säger du? Och att inte prata mer än nödvändigt med killar utöver med dem som verkligen förtjänar det. Jag hittar en ny och bättre karl, i alla fall om man får tro Carro. Vågar man tro på henne? Äh, klart att man tror på kusin. Den där Hugge var nog kanske inget för mig ändå, som det så snyggt heter. Men en bättre karl? Det kanske börjar bli dags att utveckla den lesbiska sidan av mig lite mera. Men vid det här laget vet jag rätt väl att brudar är "något" som jag kan tända på, men som jag inte blir förälskad i. Det tror jag i alla fall. Tror jag. 

Det är väl ingen idé att dölja't. Vi vet ju vid det här laget hur det ligger till. Det är väl upp till mig huruvida jag vill spinna vidare på det eller inte, tackla alla problem som kan tänka sig att det för med sig - jag prioriterar faktiskt vänskapen. 

En kanske skulle försöka vara singel på riktigt ett ta' ändå. För att bevisa för mig själv att jag verkligen fixar't. För jag är en säl, vet du. Och aldrig ensam på riktigt, även om hjärnspökena må hända säger annat.

Jag har spenderat de senaste två timmarna till att blogga, kollat in Daande's olika grejer - kolla honom förresten, på riktigt! -  samt ständigt tänkt att jag ska ta en dusch och sedan kolla på Maiden-filmen, men det har bevisligen inte blivit av.

Men Daande alltså.

Få killar kan se så otroligt naturligt snygga ut som tjej så som han kan. Det skulle vara Törnqvist då, som ocksåbrukar lyckas med det.

Men den där lilla solstrålen i klädd bi-dräkt och lysande kaninöron (vid olika tillfällen då)känner jag en djup tacksamhet och glädje gentemot, då han faktiskt såg mig och hjälpte mig framåt när jag höll på att gå under. Jag klarade mig hela vägen hem utan att vilja rangla ut över tunnelbanespåret i ångestens hetta. Det var något särskills med honom. Daniel och Jakob hjälpte ju också till, men det var inte riktigt samma sak i och med att Daande fortfarande är något utav en främling för mig. Vilket ger mig en idé om att han borde draga som Carola. Ja, se Stockholmare va? :p

Nu ska jag tamejfan sova. Och jävlar vad jag kommer bli förbannad om inlägget inte spraras, jag är som berusad av mitt eget skrivande.

God natt raring.

(Det inlägg som jag började skriva på försvann, satans perkele eller vad det nu heter.)

Men självständighet alltså. Riktigt jävla självsäkerhet - självständig och stark. På låtsas i alla fall.

Ensamhet kan det också kallas. Totalt jävla mörker!

 Men jag ska försöka följa i fotstegen och se på saker och ting med positiva ögon.

Ensamhet; det är i alla fall ingen som tjatar och säger vad man bör göra eller inte göra.

Mobilen är utan batteri och laddaren har av okänd anledning dött, och jag är helt isolerad (Typ?) ifrån den yttre världen; i alla fall ett par vackra själarslipper  min sms-terrorisering och sparar in ett par ören eller kronor.

Innan jag glömmer det vill jag passa på att gratulera Uutela till lägenheten. Ingen annan förtjänar det mer än han.

Och så var det det där med att fixa kvällen också. Men jag har tjackat (heter't så? Eller chackat?) tretton nya skivor och två filmer.

Iron Maiden Donington Live 1992 på VHS och Dreamcatcher på DVD, och följande plattor.

Iced Earth - Something Wicked This Way Comes

Iron Maiden - Seventh Son Of A Seventh Son

Iron Maiden - Number Of The Beast

AC/DC - Back To Black

Judas Priest - Angel Of Retribution

Judas Priest - Living After Midnight

Manowar - Harder Than Hell

Manowar - Bettle Hymns

Saxon - Crusader

Pantera - The Great Southern Trendkill

Thåström - Kärlek Är För Dom

Ten Jinn - Alone

Absolute Rocke Deluxe

Så nu finns det ett antal låtar att lyssna igenom.

Jag har hittills klarat mig rätt bra utan min mobil faktiskt, tro den som vill.

Och jag pratar helt mirakulöst med Sid. Nyp mig, det kan inte vara verklighet.

En annan sak. Jag saknar mina kusiner och Tjällmo. Och kusinerna i Örebro. Även om jag inte alltid känner mig hemma i min släkt, så saknar jag dem i alla fall. Även om jag avskyr när någon främmande man kilar iväg med Kotten i armarna och Hampus nästintill hoppar på mig så saknar jag dem. Barn är väldigt bra för att motverka ångest, man hinner ju för guds skull inte hinna tänka efter medans man ska hålla koll på dem. Så länge man inte låser in sig på toaletten det vill säga. Sedan finns det kusiner och systrar som lägger fillingar på huvudkudden och ballonger under madrassen, det är inte riktigt lika kul.