På något mysteriskt sätt ska jag orka!

Aldrig ensam, aldrig enkelt - men det ska gå!

Fokus

Inte falla!

Men hur?

Denna är för oss och jag tror precis du förstår varför.

Indigo blue - back against the wall.

Så fullt med ont är det. Eller helt tomt- Den förbannade ångesten, ensamheten, utamförskapen, depressionen och rädslan. Allt och inget på samma gång.

Jag vill kunna förklara och sätta ord

få ur det

men jag vet inte

det finns inte.

Det känns inte

men gör mer ont än nånsin

det syns inte fast det river

blod och tårar.

Jag vill bara få finnas i din värld precis lika mycket som alla andra!

Less på att placeras i dammiga, gamla bankfack med bortkastade nycklar.

Jag ljuger för mig själv mer än för någon annan.

Allt är konstigt nu.

Jag är ensam i helgen och kan inte träffa Emil, Rasmus är borta och inlåst på något äckligt förbannat ställe, Andreas förmedlar ord som får mig att både vilja dö och fortsätta leva på samma gång, jag har inte träffat (knappt hört!) Christoffer på jätte länge. Utåt sett är det mesta strålande - bättre än någonsin. Det som syns utanpå kläderna, inte under. Inom mig är det ett större krig än någonsin.

- Jag har en fungerande, skitbra praktik på Sköndal's café och lite till, som kom med en underbar vän - Daniel <3. Amel, chefen, och personalen är väldigt snälla allihoppa.

- Ett starkt VG som antagligen kan bli ett MVG i slutbetyg (Skåningen - min nya förebild - låg på sjukan senast *rädsla*. Lektionerna är bara tisdagar nu istället för både tisdagar och torsdagar; separationsångest!*ledsamhet*).

- Unga vuxna funkar faktiskt helt okej just nu. Personalen är mycket bättre än vad jag trodde och Markus är väldigt lik Freddie (väldigt!). Jenny verkar trevlig, jag pratar en hel del med andra Andreas och det känns faktiskt rätt så kul (jag tänkte på något mer, men glömde det) jämfört med vad jag föreställde mig.

- Mellanvården verkar funka bra - men jag skriker ömsom gråter utan att riktigt veta varför...

- Utredningen på Affektivt centrum är klar; jag är inte bipolär - bajs! En diagnos skulle kunna ge förklaring till så mycket som jag inte vet varför det händer.

- Jag är inte gravid; men ingen verkar fatta min rädsla över cancern ;__;  (hur skulle du reagera med uteblivna blödningar sedan Augusti och en eventuell cancer i bagaget?!) Fatta att det sitter i huvudet och att jag är livrädd!

- NSP's föreläsningar (och alla andra!) är riktigt bra. Jag har pratat med Henrik (amöba-killen) som lovade att ge mig förslag på hur jag kan börja föreläsa - WOW!

- Jag har fått nys om ÅSS; skulle verkligen kunna passa mig.

Skulle kunna gå in på det jobbiga, men det kommer bli för privat.

Armar och hals har ilsket röda sår tillfogade med verktyg. Depressionens psykmonster tuggar på mig igen. Tabletter badar i min mage tillsammans med Dryckenskapsdjävulen.

Jag älskar er på ett nästan besatt sätt - jag vill att ni ska se det, men av någon anledning så är ni alla blinda för just det. Jag orkar inte ensam.

Anna - du fanns när ingen annan gjorde det! Tack så väldigt jävla mycket (på ett vackert sätt, men det måste låta starkt!) <3

Jag ska finnas där för dig när du behöver mig - jag lovar!

Ingen har någonsin erbjudit sig att komma till mig vid halv 5 på morgonen! Kommer kunna leva på dina vänliga ord riktigt länge. Lika så våra fika - och pratstunder! Jag tror jag fan älskar dig!

Riddarflickan Ika i rutan - it's the Opheliac in you.

Kom ut nu Rasmus! I'll be a pearl just for you.

Line, måste få träffa dig igen gumman <3

(Skulle kunna lista upp en hel del folk, men vill inte riskera att någon blir utanför)

Jag lever lite på film och musik; Mamma Mia var så förbannat bra! Knowing me, knowing you - vem känner jag på riktigt, vem känner mig?

I can still recall our last summer, i still se it all!

Get smart var en välbehövlig film i dessa stunder - riktigt bra dessutom (Jag har en bästig kontaktperson <3)! Speciellt nu när vi har tema skräck i svenskan.  Barnsligt förtjust i Disney's otecknade serier och deras senaste långfilmer.

This is me

I've always been the kind of girl
That hid my face
So afraid to tell the world
What I've got to say
But I have this dream right inside of me
I'm gonna let it show
It's time to let you know
To let you know

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found, who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

Do you know what it's like
To feel so in the dark
To dream about a life
Where you're the shining star
Even though it seems
Like it's too far away
I've have to believe in myself
It's the only way

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine one me
Now I've found, who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

You're the voice I hear inside my head
The reason that I'm singing
I need to find you
I gotta find you
You're the missing piece I need
The song inside of me
I need to find you
I gotta find you

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found, who I am
There is no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

Ska försöka sova nu - om jag får någon ro.

Bara för att den gör mig så glad.

Jag hinner inte blogga. När jag vill och känner att jag måste, men inte hinner, så får jag ångest (eller liknande) utav det :\

Det har varit så fullt upp de senaste dagarna, jag hinner knappt "hämta" mig från en grej innan det är dags för nästa. Jag vet inte hur länge till jag klarar av det här tempot. Ligger redan efter med läxorna, som jag var ikapp med innan Danmark.

Denna vecka:

Måndag: Neuropsykiatriker. Unga vuxna.

Tisdag: Unga vuxna. Skola. (Skaffa akuta sköldpaddsgrejer.

Onsdag: Affektivs centrum. Föreläsning NSP (Med Freddie). Plugga. Byta vatten till "paddorna".

Torsdag: Blodprovstagning. Mellanvården. Unga vuxna (om jag hinner). Skolan. Fixa systers hår. (Antagligen mera, men detta är sånt jag måste runt på).

Fredag: Caféjobbgreja på Sköndals folkhögskola (typ intervju). Kriscentrum. Fixa systers hår igen. Och sen kommer Emil <3

Lördag: Heldagskurs hos Sthlm's tjejour. Åka till Emil, med Emil ^^

Söndag: Mikelsmäss, ska bli kul, har längtat sedan förra året ^^

Slutsats: Jävligt fullt upp!

Positivt: Jag hinner inte tänka allt för mycket på sådant som kan bli jobbigt.

NSP. Norra Sthlms Psykiatri. Jag och Freddie var alltså där idag och lyssnade på en föreläsning om Depression (del 1). Det är 4 st föreläsningar till; Depression del 2, ångest, suicid och psykisk ohälsa och psykos. Jag är inbokad på alla. Har även anmält intresse till en helkväll med hjärnan som huvudinnehåll (varför blir inte alla friska från depressioner mm). Det känna riktig kul :)

Träffade "amöbakillen" där. Jag sa att jag kände igen honom, då log han och sa glatt "från fountain house, vi föreläste tillsammans på polishögskolan" :) Ett bevis för att han tyckte att jag FÖRELÄSTE! Han hade kunnat sagt "vi sågs på polishögskolan", men det sa han inte. Kul :)

Har kommit in i en period nu när jag vill se och lyssna på en massa olika saker. Jag och Anna ska kanske gå på armémuseets föredrag "Krig, kön och sexuallitet". Kan hon inte så går jag själv; det verkade intressant.

Jag har sagt till mamma att jag vill se fler föreläsningar. Som Lasse Gustavsson t.ex; brandmannen som blev svårt brännskadad sin allra första dag som brandman. Men framförallt om psykiskt ohälsa, utanförskap och liknande. Som jag känner igen mig i. George Scott föreläser om utanförskap bl.a.; ett sätt att få tag på honom (han jobbade på Unga vuxna och är en utav dem som slutade för att verksamheten drevs/drivs så fel. Trot jag iaf. Vill prata med honom i vilket fall som helst, vi (jag, Anna, Andreas och Christoffer) saknar honom. Och Cesar.).

Jag vill skriva mera; men nu måste jag plugga.

Har gått i skolan i lite mer än en månad nu, det funkar bra. Trivs mycket bättre på Komvux en på gymnasiet och högstadiet. Det är sköna elever och en rolig, men aningens virrig, lärare. Att jag sedan har fått MVG på 2 av 3 uppgifter hittills känna bara kanon :D Vad jag vet är jag den ända med MVG på novellen! När den är helt klar (läraren tyckte den var bra halvklar :p) får ni som vill läsa den. Christina vill ha den; tror hon kan tycka om den. Sedan ska jag försöka ta tag i de andra "novellprojekten"; tar tid >_<'

Men till eleverna då; Stefan/Skåningen är härligast. Han har skön stil, rolig humör och en dialekt som man bara smälter av (viss skånska (eller vissa >_<) låter bara fel). Dessutom är hans bakgrund svår, vilket gör honom till en superstark person och min nya förebild! Senast när vi hade muntlig redovisning pratade han om droger; jag som inte hade förberett mig alls (glömde totalt bort det) och inte skulle prata blev så pass inspirerad att jag gick upp iaf. Pratade om våldtäkt, självskadebeteende och kopplingar till varandra. Med ett utav målen att få fram att förebilder är viktigt. jag tittade på honom och sa "Du är min nya förebild, du får mig att vilja klara detta!". Då log han :) Och även om jag blev ensammare än någonsin tidigare just den rastenoch ingen sa ett smack; det kändes bara uselt efter att ha öppnat upp mig och "blottat" mig på det sättet för dem, så säger iaf han hej till mig och resten av eleverna pratar lite mer med mig. De verkar ha koll på att jag är den som har det mesta (värktabletter, boklistor mm) och vet det mesta :p

Dock var det lite ledsamt att jag antagligen rev upp gamla sår hos en tjej, då hon sprang ut från klassrummet med tårar i ögonen ;' \ Vilket gjorde att jag bara kände mig ändå sämre.

Utöver Stefan så är nog mina favoriter Jocke (han har rolig humör och är schysst, men jag reagerar ibland på saker han berättar att han har gjort), Stefanie (hon är den yngsta i klassen vad jag vet och den ända som inte "ser" mig mer nu, men vi kunde prata (till viss grad) redan innan. Hon och Stefan är nog de mest öppna och pratglada i hela klassen, sen jag och Jocke :P) och "japanska-killen".
Jag ska nog fan läsa japanska nästa termin! Och svenska B. Om allt passar med tider. Krister, assistenten, ska hjälpa mig att kolla upp det. Gud vad jag är bra (själveloge) som lyckades ta kontakt med honom själv! Att han faktiskt hjälper till är också kanonbra. Kom tillsammans med honom fram till att min argumenterade text ska handla om e-recept.

Som jag måste jobba på NU!

Några ord till Jane bara, tillsist:

Jag tänker på dig! Hoppas att allt blir bra snart och att vi kan börja prata mera. Saknar det, trots att vi aldrig riktigt kom igång. Få är som du <3

Hälsningar och kramar till alla som känner sig behövda av det!

Och till alla er som betyder lite extra speciellt <3

Don't you dare leave me alone!