Jag hinner inte blogga. När jag vill och känner att jag måste, men inte hinner, så får jag ångest (eller liknande) utav det :\

Det har varit så fullt upp de senaste dagarna, jag hinner knappt "hämta" mig från en grej innan det är dags för nästa. Jag vet inte hur länge till jag klarar av det här tempot. Ligger redan efter med läxorna, som jag var ikapp med innan Danmark.

Denna vecka:

Måndag: Neuropsykiatriker. Unga vuxna.

Tisdag: Unga vuxna. Skola. (Skaffa akuta sköldpaddsgrejer.

Onsdag: Affektivs centrum. Föreläsning NSP (Med Freddie). Plugga. Byta vatten till "paddorna".

Torsdag: Blodprovstagning. Mellanvården. Unga vuxna (om jag hinner). Skolan. Fixa systers hår. (Antagligen mera, men detta är sånt jag måste runt på).

Fredag: Caféjobbgreja på Sköndals folkhögskola (typ intervju). Kriscentrum. Fixa systers hår igen. Och sen kommer Emil <3

Lördag: Heldagskurs hos Sthlm's tjejour. Åka till Emil, med Emil ^^

Söndag: Mikelsmäss, ska bli kul, har längtat sedan förra året ^^

Slutsats: Jävligt fullt upp!

Positivt: Jag hinner inte tänka allt för mycket på sådant som kan bli jobbigt.

NSP. Norra Sthlms Psykiatri. Jag och Freddie var alltså där idag och lyssnade på en föreläsning om Depression (del 1). Det är 4 st föreläsningar till; Depression del 2, ångest, suicid och psykisk ohälsa och psykos. Jag är inbokad på alla. Har även anmält intresse till en helkväll med hjärnan som huvudinnehåll (varför blir inte alla friska från depressioner mm). Det känna riktig kul :)

Träffade "amöbakillen" där. Jag sa att jag kände igen honom, då log han och sa glatt "från fountain house, vi föreläste tillsammans på polishögskolan" :) Ett bevis för att han tyckte att jag FÖRELÄSTE! Han hade kunnat sagt "vi sågs på polishögskolan", men det sa han inte. Kul :)

Har kommit in i en period nu när jag vill se och lyssna på en massa olika saker. Jag och Anna ska kanske gå på armémuseets föredrag "Krig, kön och sexuallitet". Kan hon inte så går jag själv; det verkade intressant.

Jag har sagt till mamma att jag vill se fler föreläsningar. Som Lasse Gustavsson t.ex; brandmannen som blev svårt brännskadad sin allra första dag som brandman. Men framförallt om psykiskt ohälsa, utanförskap och liknande. Som jag känner igen mig i. George Scott föreläser om utanförskap bl.a.; ett sätt att få tag på honom (han jobbade på Unga vuxna och är en utav dem som slutade för att verksamheten drevs/drivs så fel. Trot jag iaf. Vill prata med honom i vilket fall som helst, vi (jag, Anna, Andreas och Christoffer) saknar honom. Och Cesar.).

Jag vill skriva mera; men nu måste jag plugga.

Har gått i skolan i lite mer än en månad nu, det funkar bra. Trivs mycket bättre på Komvux en på gymnasiet och högstadiet. Det är sköna elever och en rolig, men aningens virrig, lärare. Att jag sedan har fått MVG på 2 av 3 uppgifter hittills känna bara kanon :D Vad jag vet är jag den ända med MVG på novellen! När den är helt klar (läraren tyckte den var bra halvklar :p) får ni som vill läsa den. Christina vill ha den; tror hon kan tycka om den. Sedan ska jag försöka ta tag i de andra "novellprojekten"; tar tid >_<'

Men till eleverna då; Stefan/Skåningen är härligast. Han har skön stil, rolig humör och en dialekt som man bara smälter av (viss skånska (eller vissa >_<) låter bara fel). Dessutom är hans bakgrund svår, vilket gör honom till en superstark person och min nya förebild! Senast när vi hade muntlig redovisning pratade han om droger; jag som inte hade förberett mig alls (glömde totalt bort det) och inte skulle prata blev så pass inspirerad att jag gick upp iaf. Pratade om våldtäkt, självskadebeteende och kopplingar till varandra. Med ett utav målen att få fram att förebilder är viktigt. jag tittade på honom och sa "Du är min nya förebild, du får mig att vilja klara detta!". Då log han :) Och även om jag blev ensammare än någonsin tidigare just den rastenoch ingen sa ett smack; det kändes bara uselt efter att ha öppnat upp mig och "blottat" mig på det sättet för dem, så säger iaf han hej till mig och resten av eleverna pratar lite mer med mig. De verkar ha koll på att jag är den som har det mesta (värktabletter, boklistor mm) och vet det mesta :p

Dock var det lite ledsamt att jag antagligen rev upp gamla sår hos en tjej, då hon sprang ut från klassrummet med tårar i ögonen ;' \ Vilket gjorde att jag bara kände mig ändå sämre.

Utöver Stefan så är nog mina favoriter Jocke (han har rolig humör och är schysst, men jag reagerar ibland på saker han berättar att han har gjort), Stefanie (hon är den yngsta i klassen vad jag vet och den ända som inte "ser" mig mer nu, men vi kunde prata (till viss grad) redan innan. Hon och Stefan är nog de mest öppna och pratglada i hela klassen, sen jag och Jocke :P) och "japanska-killen".
Jag ska nog fan läsa japanska nästa termin! Och svenska B. Om allt passar med tider. Krister, assistenten, ska hjälpa mig att kolla upp det. Gud vad jag är bra (själveloge) som lyckades ta kontakt med honom själv! Att han faktiskt hjälper till är också kanonbra. Kom tillsammans med honom fram till att min argumenterade text ska handla om e-recept.

Som jag måste jobba på NU!

Några ord till Jane bara, tillsist:

Jag tänker på dig! Hoppas att allt blir bra snart och att vi kan börja prata mera. Saknar det, trots att vi aldrig riktigt kom igång. Få är som du <3

Hälsningar och kramar till alla som känner sig behövda av det!

Och till alla er som betyder lite extra speciellt <3

Don't you dare leave me alone!