Så fullt med ont är det. Eller helt tomt- Den förbannade ångesten, ensamheten, utamförskapen, depressionen och rädslan. Allt och inget på samma gång.

Jag vill kunna förklara och sätta ord

få ur det

men jag vet inte

det finns inte.

Det känns inte

men gör mer ont än nånsin

det syns inte fast det river

blod och tårar.

Jag vill bara få finnas i din värld precis lika mycket som alla andra!

Less på att placeras i dammiga, gamla bankfack med bortkastade nycklar.

Jag ljuger för mig själv mer än för någon annan.

Allt är konstigt nu.

Jag är ensam i helgen och kan inte träffa Emil, Rasmus är borta och inlåst på något äckligt förbannat ställe, Andreas förmedlar ord som får mig att både vilja dö och fortsätta leva på samma gång, jag har inte träffat (knappt hört!) Christoffer på jätte länge. Utåt sett är det mesta strålande - bättre än någonsin. Det som syns utanpå kläderna, inte under. Inom mig är det ett större krig än någonsin.

- Jag har en fungerande, skitbra praktik på Sköndal's café och lite till, som kom med en underbar vän - Daniel <3. Amel, chefen, och personalen är väldigt snälla allihoppa.

- Ett starkt VG som antagligen kan bli ett MVG i slutbetyg (Skåningen - min nya förebild - låg på sjukan senast *rädsla*. Lektionerna är bara tisdagar nu istället för både tisdagar och torsdagar; separationsångest!*ledsamhet*).

- Unga vuxna funkar faktiskt helt okej just nu. Personalen är mycket bättre än vad jag trodde och Markus är väldigt lik Freddie (väldigt!). Jenny verkar trevlig, jag pratar en hel del med andra Andreas och det känns faktiskt rätt så kul (jag tänkte på något mer, men glömde det) jämfört med vad jag föreställde mig.

- Mellanvården verkar funka bra - men jag skriker ömsom gråter utan att riktigt veta varför...

- Utredningen på Affektivt centrum är klar; jag är inte bipolär - bajs! En diagnos skulle kunna ge förklaring till så mycket som jag inte vet varför det händer.

- Jag är inte gravid; men ingen verkar fatta min rädsla över cancern ;__;  (hur skulle du reagera med uteblivna blödningar sedan Augusti och en eventuell cancer i bagaget?!) Fatta att det sitter i huvudet och att jag är livrädd!

- NSP's föreläsningar (och alla andra!) är riktigt bra. Jag har pratat med Henrik (amöba-killen) som lovade att ge mig förslag på hur jag kan börja föreläsa - WOW!

- Jag har fått nys om ÅSS; skulle verkligen kunna passa mig.

Skulle kunna gå in på det jobbiga, men det kommer bli för privat.

Armar och hals har ilsket röda sår tillfogade med verktyg. Depressionens psykmonster tuggar på mig igen. Tabletter badar i min mage tillsammans med Dryckenskapsdjävulen.

Jag älskar er på ett nästan besatt sätt - jag vill att ni ska se det, men av någon anledning så är ni alla blinda för just det. Jag orkar inte ensam.

Anna - du fanns när ingen annan gjorde det! Tack så väldigt jävla mycket (på ett vackert sätt, men det måste låta starkt!) <3

Jag ska finnas där för dig när du behöver mig - jag lovar!

Ingen har någonsin erbjudit sig att komma till mig vid halv 5 på morgonen! Kommer kunna leva på dina vänliga ord riktigt länge. Lika så våra fika - och pratstunder! Jag tror jag fan älskar dig!

Riddarflickan Ika i rutan - it's the Opheliac in you.

Kom ut nu Rasmus! I'll be a pearl just for you.

Line, måste få träffa dig igen gumman <3

(Skulle kunna lista upp en hel del folk, men vill inte riskera att någon blir utanför)

Jag lever lite på film och musik; Mamma Mia var så förbannat bra! Knowing me, knowing you - vem känner jag på riktigt, vem känner mig?

I can still recall our last summer, i still se it all!

Get smart var en välbehövlig film i dessa stunder - riktigt bra dessutom (Jag har en bästig kontaktperson <3)! Speciellt nu när vi har tema skräck i svenskan.  Barnsligt förtjust i Disney's otecknade serier och deras senaste långfilmer.

This is me

I've always been the kind of girl
That hid my face
So afraid to tell the world
What I've got to say
But I have this dream right inside of me
I'm gonna let it show
It's time to let you know
To let you know

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found, who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

Do you know what it's like
To feel so in the dark
To dream about a life
Where you're the shining star
Even though it seems
Like it's too far away
I've have to believe in myself
It's the only way

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine one me
Now I've found, who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

You're the voice I hear inside my head
The reason that I'm singing
I need to find you
I gotta find you
You're the missing piece I need
The song inside of me
I need to find you
I gotta find you

This is real, this is me
I'm exactly where I'm supposed to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found, who I am
There is no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

Ska försöka sova nu - om jag får någon ro.

Bara för att den gör mig så glad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag tagit och skaffat mig en blogg på Blogg.se i hopp om att jag hittar saker och ting bättre där. Alltså; ny adress:   Shortforcrazy.blogg.se     Den här kommer givetvis att finnas kvar då jag har alla mina tidigare inlägg här. Ka...

Ja, nej, det gör ju inte det.Jag ligger så sjukt efter i allt. Förstår mig tamejtusan inte ens på den här nya varianten av bloggen, hur länge den nu har varit ny. Trivdes med bloggagratis där man iaf kunde ladda upp en visningsbild. Funderar nästan s...

Det var det där med bloggandet ja. Skrivandet. Har ju varit utan dator i ett antal månader (nej, jag tänker inte sitta vid en offentlig), men nu har jag äntligen skaffat en skärm till datorn som jag fick av de underbara personer som mina senaste ho...

Då kan en konstatera att deppigheten går rätt så snabbt upp och ner.   Konstatera 2) Lite så där halvsleeziga artiklar, om än gamla, kan få en till att dra på mungiporna och tina up ett par sekunder iaf, se på fan.   Konstatera 3) Reptiler oc...

Nytt år, gamla minnen. Nytt år, samma ångest. Jag går upp och ner, sista tiden rätt stabil. Nu går jag ner. För att jag saknar den som jag en gång kallade käresta. Den som jag en gång kallade vän. Den som.. den som jag vet inte.Just nu vill jag g...