Folk börjar trilla in. Eller ja, en person hittills. Jag vet inte vem, han presenterade sig inte. Gick direkt fram till datorn, skygg som en räv. Idiot mummlar han hela tiden. Syftar han på mig? Då kan han vara en idiot tillbaka, faktiskt!

Jag undrar om jag börjar ångra mig. Men det blir pizza till käk och det är jag helt öppen för ^w^

Och så hoppas jag att Peter kommer, det var jättelänge sen jag såg honom sist!

Jag saknar förresten han Micke (inte personal-Micke!), han var charmig att umgås med! Jag får leka detektiv och luska ut vad han heter XD

Personalen äter tårta! :O Bjud mig?!

Jag vill tillägna denna låt till alla som jag bryr mig om.

Med ett förlåt för att jag ibland är som jag är och håller mig undan.

Låt inte mitt sjukdomsmonster ta er ifrån mig!

För jag älskar er alla! På riktigt!

Ni är underbara på erat unika sätt varenda än av er. Jag skulle aldrig klara mig om det inte vore för er; aldrig tagit mig dit där jag faktiskt är idag.

Låt aldrig någon få er att tro något annat!

Kunde jag så skulle spendera varje vaken som sovandes sekund med er. Plocka ner stjärnorna och ge er var en alldeles unik.

Ingen kärlek och lycka i världen kan göra mig hel utan er!

Sitter i lokalen. Som vanligt. Jag har börjat få lite smått fobi för min laptop just nu. Eller smått och smått - jag rör den inte! Av någon anledning så får jag ibland extremt svårt för den, jag vet inte varför, medans datorerna i lokalen funkar hur bra som helst. Idag är jag dessutom med och testar deras kvällsgrupp så jag lär nog sitta här ett tag. Eller sno sängen och sova några timmar rättare sagt :p
Jag tänkte vara hurtig (precis som Jane :D) och gå till gymmet idag medans jag väntar på kvällsgruppen, men eftersom jag känner/kände mig illamående, trött och redan har varit i simhallen och simmat lite så får det nog bli vila från gymmet. Jag var ju där igår också. Cyklade en halvmil och gick på bandet i en kvart och gjorde någon benövning. Lamt kan kanske vissa tycka, men då ska man se till den biten att jag verkligen inte är den som brukar träna; det brukar kännas extremt ångestladdat! Och med tanke på att jag får panik av att cykla och att det där bandet bara ser läskigt ut så känner jag mig extremt duktig! Jag menar - en halvmil på världens mest ångestframkallande pryl! Det är starkt tametusan; you go girl! Och bandet var rätt kul när jag kom på hur man skulle göra för att få rätt hastighet XD Dock blev jag snurrig som satan och trodde att jag åkte baklänges när bandhelvetet stannade >.<

Men egentligen, jag har tränat i tre dagar nu - och inte skurit mig alls! Även fast jag har en rejäl lust (bla bla bla, jag måste för fan få skriva precis som jag känner utan att folk ska "jävla emo *suck*"!) och egentligen vill hugga sönder varenda bit av min hud. Ungefär. Jag undrar om jag är sjuk som faktiskt tränar?! Men det är bara att stay strong och fortsätta så länge det håller och jag känner att jag pallar.

Jag kanske håller på att bli träningsnarkoman, haha XD

Började med Cipralexen idag. Än så länge känner jag inte av någon biverkning, det är ju bra. Fick tjorton tabletter istället för sju eftersom jag tänkte åka till Emil nästa Onsdag på hans födelsedag - Grattis i förskott bebis  ^(^__^)^ <3 Och då missar jag mellanvårdstiden; vilket hon blev lite nojig över. Men jag får ringa när som helst och boka in extra tider konstant ungefär. Så två veckor ska jag nog klara mig. Annars lär det bli sönderskurna armar - ja, jag är ärlig om det iallafall! Gjorde kedjeanalys igår, vilken skit alltså!

När skadade du dig? Tidigt i fredags morse.

Hur skadade du dig? Jag skar.

Vad skar du med? Tapetkniv.

Varför skar du dig? Klarade inte av att stå emot längre och jag mår väldigt dåligt nu är står vid stupkanten. (Amen vafan, vad ska man svara på det?!)

Vad hade du kunnat göra istället? Ja, jo, en hel del antar jag, men jag orkade som sagt inte stå emot.

Något sådant lät det. Ursäkta att det blev lite väl detaljerat kanske, men det är sådant man får ta. Jag tar det!

Nu känns mitt huvud helt tomt och grötigt. Jag är ensam med personalen, alla andra har gått hem. Jag saknar Greger; vi har knappt setts alls dom senaste dagarna. Och den muppen lämnade mig ensam med SONJA och ANTE (!!) eftersom att han bestämde sig för att försova sig just idag när vi skulle simma tillsammans, blarg <.<; Jag och Emil kanske ska börja simma förresten. Och jag ska tjata på Jennie om det, för det var kul att simma med henne. Jag saknar det!

Jenny var inte här idag heller. Får en känsla av att hon är sur på mig. Jag förtjänar det säkert. Jag är verkligen allt eller inget. Svart på vitt. Vill finnas där för alla och hjälpa alla så mycket jag kan, och jag vet att jag känner mig starkare av det trots att folk inte verkar fatta det, men även där blir det allt eller inget. Jag är rätt less på att fungera som en jojo och ett femte hjul. Fråga henne det, hälsa honom det, gör si gör så, jag orkar inte men gör inte nått dumt. Visst känns det jättebra att folk tyr sig till mig, men då vill jag gärna att det stannar på ett lagomt plan så att folk inte snackar om det. Tror jag iallafall. Lokalen har förvandlats till en Andra avenyn eller något sånt. Jag är mitt i allt hela tiden - eller så är jag utanför! Det finns ingen mitt i mellan; inget lagom. De flesta här vet att det går att prata med mig om allt. Att jag inte snackar vidare och kan komma med tips och hjälp. Men ibland verkar alla ta för givet att det bara är att haspla ur sig grejer, eller rättaresagt - smått utnyttja. Jag är trött på att vara vidarebefodringsperson samtidigt som jag vet med mig att jag kan inte säga nej åt det. Om det inte blir extremt. Christoffer vet till exempel att jag inte pratar om Anna med honom, om inte jag tar upp det först. Likadant med Rasmus. Annars blir det bara som förut och det orkar jag inte. Jag vill inte bli svartsjuk på Anna på grund av något som hon inte kan rå för. Men nu blev det lite mycket, oj. Jag börjar förstå vad Jane menade med att inte  skriva allt för privat.

Vi hade svepet idag efter lunch. Det är när vi går igenom vad som ska hända den närmsta tiden, vad som är nytt med mera. Jag tog upp att jag vill gå på Universitetet's öppet hus på tisdag - och det ska vi! :D Jag har i och för sig kommit med en himla massa förslag, som jag faktiskt tror blir av, men detta gick oerhört snabbt! Efter det beställde jag och Emma, personal, några kurskataloger som jag också lyckades tjata mig till. Så om jag orkar så kanske det blir lite mer kurser och föreläsningar och sånt snart. Dem verkar faktiskt imponerade av mig i och med att jag är så framåt drivande just nu och pushar på för sådant som jag vill göra. Tyvärr ser dem nog inte alls hur jag mår inuti. Fast jag har talat om att jag står vid stupkanten och skulle kunna krascha när som helt. Till och med Johnny verkar acceptera det. Det är lite deras val, tar dem i för hårt och jag går under på grund av dem så kommer det inte bli allt för roligt. Jag är egentligen rätt Evul med den här verksamheten, men det vet nästan inga om, mohaha X'D

Beställde förresten lite kurskataloger till mig med - jag är den som har mest koll, haha!

Hittade en grej som verkade riktigt intressant. Skrivarakademin. (http://www.folkuniversitetet.se/templates/Page.aspx?id=40940) Känns som att det skulle kunna vara en kanongrej, speciellt kursen Biografi och egna erfarenheter. Det är min grej, det känns verkligen som det! Det måste jag berätta för Ann.

Sen kollade jag upp ÅSS igen. ÅngestSyndromSällskapet. (http://www.angest-stockholm.se/index.php) Jag kollade upp dem i samband med att NSP's föreläsningar, men sedan glömde jag av det. Men nu kollade jag alltså upp det igen och har lite mer koll på vilka datum som dem har öppet hus och så. Skall försöka ta mig dit, det kan nog vara rätt så bra för mig.

Men nu har jag skrivit i en timme, dags att vila ett tag, även om jag inte är trött längre. Min hand är mycket bättre idag, jag och Jennie ska antagligen baka imorgon och så är det båtmässa. Försov dig för fan inte imorgon också Greger! Då jävlar XD

Förresten, Johan som praktiserar här går en intressant utbildning som jag är lite sugen på. Informatör/mentorsutbildning (http://www.agesta.nu/viewNavMenu.do?menuID=79). Som om jag fattade det rätt går ut på att folk med Asperger Syndrom ska kunna lära sig att informera om det för skola, vårdpersonal med flera. Låter kanonbra rentutsagt! Sådant vill jag göra, men inte med fokus på just Asperger, mer som psykiskt sjuk och brottsoffer. Och att ha dubbeldiagnos. Misstolka mig inte som en Berny bara. Jag gillar det hon skriver och hur hon är som person med tanke på hannes bagage, men jag vill inte bli henne!

Delar med mig av min nya visningsbild btw.

Ibland räcker inte ord till för att förklara känslor. Och saknad. Denna låt är mest tillägnad dig och jag tror att du vet exakt vem du är. Folk behöver inte dö fysiskt för att de ska verka döende i mitt huvud. Jag vill inte att du ska vara döende!

Jag saknar dig!

Gugge har fått mig till att bli totalt nerkärad i "The Safety Dance" <3

Och eftersom jag inte har hela klippet med Family Guy's variant så tycker jag att Turk's är bäst :D

Nu ska jag och Johnny snart gå igenom mitt schema. Bara ordet schema ger mig krypningar. 

Inte blir det bättre av att tanken på att jag kanske ska behöva flytta lokal ligger och skaver i magtrakten; jag får fysiskt ont i magen!

Jag har redan bytt lokal en gång, och nu kanske jag måste byta igen. Men jag vill inte vara utan killarna, även om jag skulle klara mig utan vissa av dem. Det skulle bli så himla tomt utan dem. Andreas ska sluta iallafall ;__; Baby, don't leave me! Men det är bra att hans handläggare eller vem det är har börjat inse att han inte har det bra här. Jag kommer sakna honom som fan!

Får ta och prata med handläggaren om allt. Skall på möte snart med Freddie, får ta det då.

Tro det eller ej, jag har faktiskt tränat idag. Badminton. Imorgon ska jag försöka vara med och gymma och på torsdag simma. Men vi får se. Jag börjar med medicinen imorgon, allt skulle kunna skita sig.

Skall träffa Ann idag och imorgon har jag bjudit hem mig själv på middag till mormor och morfar. Plankstek, mumma <3 Men Ann idag alltså. Förhoppningsvis har hon tips på en ledsagare som kan passa mig. Missförstå mig inte, Freddie är en helt underbar kontaktperson, men han jobbar så mycket att vi nästan aldrig kan ses. Men han är inte aktuell för att bytas ut!! Pratade lite med LSS-handläggaren på senaste mötet, och, - jag har faktiskt rätt till både en kontaktperson och en ledsagare! :D

(Skillnaden mellan ledsagare och kontaktperson är olika beroende på vilken komun man bor i. Det som i Bromma är kontaktperson kan någon annan stanna kallas för ledsagare. Skillnaden i Bromma är att en kontaktperson får betalt per aktivitet man gör, går man t.ex bara på promenad så får han/hon ingen ersättning, medans en ledsagare har betalt per timme om jag har förstått det hela rätt.)

Sen kanske mamma ska bli min assistent också, eftersom det funkar så dåligt med boendestödet. Det är rätt schysst att hon kan få extra betalt för att hjälpa mig att städa och handla; som lite är en mammas roll iallafall :p

Sitter i lokalen nu och väntar på att maten ska bli klar. Har så satans mycket att skriva om, men jag vet inte vad jag vågar skriva om just nu. Här. Och vad jag orkar skriva om. Min handled är extra öm sedan badmintonen - jävla blodprover som ska göra så ont i lederna! Det var 4 veckor sedan jag tog proverna och det gör fortfarande ont ;__; Men mest ont efter det att jag lyckades lägga min knasigt på armen hemma hos Gugge <.<;  Som förövrigt har världens mysigaste säng <3

Till skillnad från Amandas tältsäng XD Sov hos henne i natt. Vi är väldigt lika faktiskt! Hon är nog orolig över att jag ska fly från henne pga hennes mående; medans jag är rädd över att hon ska fly från mig :\

Jenny kom precis. Jag fick inte ens en kram; jag ger mig inte heller själv rätt till att stjäla en från henne heller.. Något säger mig att hon inte mår bra, och jag är rädd. Rädd för att vi alla ska gå under... Hon kanske är besviken från igår. Mat nu. Mer senare kanske.

Jag har tankar på att börja blogga igen. Eller skriva av mig rättare sagt. Jag har inte skrivit något på jättelänge; jag vet egentligen inte varför. Något inom mig är ångestframkallande med att blogga, samtidigt så befriande. Anledningen till att jag inte skrev så mycket i höstas var all pluggstress. Och ångest. Sen kom jag bara av mig. Men sedan jag sett Jenny blogga rätt ofta så har tankarna väckts på nytt. Det är ju iallafall Beth's Tankevals - mina tankar; kaostankar.

En kort summering av den senaste tiden:

- Jag har kommit Jenny närmare och jag vågar nästan säga att hon är min bästa vän. Om jag har någon bästa vän vill säga.

- Stan har flyttat in i Minneberg, så nu kan jag fly till henne.

- Rasmus är ett ända kaos. Jag blir ledsen när han skickar sina suicidal-sms, när han säger att allt är hans fel. Han gör så stor grej av inget alls; vissa människor kan man inte ersätta och jag vet med mig att jag aldrig skulle bli hel igen utan honom.

- Jag tycker inte om att såra folk. Förälskelser kan vara tuffa; minst 2, kanske eventuellt 4 personer, utöver Emil, är förälskade i mig! Varför, vad är jag att ha?

- Jag har eventuellt både fått och hunnit bli av med en underbar vän; jag tänker på dig Uutela!

- Jag har aldrig förr överdoserat i sådan "stor" mängd som under de här senaste månaderna.

- Jag har börjat skada mig igen...

På Onsdag får jag en ny medicin, Cipralex, om jag inte minns fel.

Skall träffa min "behandlare" varje Onsdag, som vanligt, och få tabletterna i veckoranson. Får inte ta hand om tabletterna själv vilket gör mig rätt så förbannad. Får ha kvar Ataraxen iallafall. Rätt dumt eftersom det är den jag överdoserar med...

Imorgon börjar skolan efter lovet. Jag har panik! Har inte varit där på en månad eller mer och totalt skitigt i psykologin då den bara framkallade mer ångest än pluggvilja. Får komma på nytt när jag är starkare!

Allt är rätt mycket ångest nu. Ögonen är gråtfärdiga, strupen styps åt och benen bär inte alltid. Jag vill så mycket men ändå inte.

Jag måste träffa Amanda snart också. Herregud vad mycket jag måste egentligen.

Greger sitter bredvid mig så jag är inte ensam som tur var. Mina sår börjar läka rätt fint, men jag vill bara hugga nya...

Det är så mycket som har hänt den sista tiden. Allt och inget.

Folk förändras och blir konstiga. Undvikande. På ett sätt som jag inte fattar. Eller så är det jag som blir mer och mer sjuk.

Överdos i fredags.

Akuten idag.

Bryt allt för ofta.

Min största glädje och vilja de senaste dagarna är tack vare Jenny <33

Tack Jennie för stödet på sjukan. Pepparkaksdeg med dig måste vara det bästa ^^'

Line på fredag :D