..eller något.

Sov som sagt hos mamma i natt. Jag hade inte alls tänkt göra det först, men Johanna lyckades med lite tjat rätt enkelt övertala mig; även om jag gav med mig frivilligt.

Jag har sovit mycket det senaste veckan, mest på dagarna och likaså igår morse, men igår kväll blev jag trött redan vid 20 tiden. Det är alltid så kallt hos mamma - jag brukar vakna förkyld! Men jag fick lite te, ett par tofflor och en stickad tröja så jag klarade mig. Gick mellan tv:n, alla orkidéer och toaletten. Emelie hade riktigt vackra orkidéer, jag vill också ha sådana! Har faktiskt köpt på mig två st miniorkidéer och en hemtrevnad, vill ha lite grönt omkring mig. Vi får se hur länge dem lever.

Jag och Johanna kollade på efterlyst och jag camwhorade lite mer; jag har skickat en massa mms till alla den senaste tiden. Jane är nog mest drabbad :p Men Greger, Rasmus, Jenny, Anna, Camila, Genki och Gugge ligger och bra till :'D Tillsammans med Emil och Prillan!

Det blev en hel del egobilder igår med vad jag kallar Jane-stuk. Jag vet inte, men det känns bara som lite Jane över dem - vilket bara glädjer mig. Jane, Rasmus och Greger påpekade igår att jag faktiskt är fin och rentav snygg, jag känner mig hedrad och lycklig.

Midnattstimman var lite jobbig. Jag tror att det var midnatt iallafall, lät bli att titta på klockan. Sov i den stora sängen i Johannas rum. Tänkte inte alls på att det var den sängen. Såg bara en stor säng och tänkte att den skulle jag ha! Precis samtidigt som jag kröp ner under täcket slog det mig - det här är samma säng som jag blev våldtagen i för snart 6 år och 2 månader sedan. På måndag för att vara exakt. Skickade ut ett mass-sms till dem som jag tyckte att jag kunde anförtro mig åt. Bland annat Jane, Gugge och Rasmus. Jag hör nästan alltid av mig till Rasmus när det känns jobbigt. Brukade höra av mig till Christoffer men han är så långt borta nu och jag gråter en liten tår av saknad.  Rasmus svarade med att jag skulle låta bli att tänka på det och istället tänka på honom och Greger som tjejer. Och visste fick det mig att le. kan inte låta bli att grubbla över hur dem skulle se ut i bröst och vem som skulle ha snyggast XD

Jag lyckades tillsist somna igår, men jag låg och tänkte enhel del först. Mest på pappa. Pappa var med på Caliente igår. Det slog mig att jag har träffat pappa mer under de 4 senaste månaderna än under de senaste åren. Kanske inte tidsmässigt, men det känns som mer iallafall.

Han är faktiskt väldigt rolig och snäll min pappa, men så har jag inte alltid upplevt det. Under de senaste åren har vi mest setts som hastigast vid hämtning och lämning av systrarna, över enstaka middagar eller högtider, men nu kring jul har vi faktiskt setts en del utöver det. Han har hjälpt till med gardinerna och lamporna i lägenheten och vi har till och med varit på ikea. Det känns bra att umgås med pappa efter allt som hände. Synd att det behövde bli som det blev. Men jag vet inte, en sådan period kanske alla tonåringar har haft med sin pappa eller mamma. Det började väl egentligen redan när jag var liten, men då kände jag inte av det på samma sätt. Pappa var ute och reste väldigt mycket med sitt jobb, något som jag då inte tog illa upp av, för mamma var det däremot jobbigare men det var inget som syntes. Jag och Emelie brukade alltid få små presenter av pappa när han kom hem igen, allt från godiskatonger som såg ut att vara i trä till cd-skivor. Johanna var fortfarande inte född då. Jag led som sagt inte av att pappa var bort så mycket, han kom ju alltid hem igen. Men när han var bortrest över min födelsedag någon gång under lågstadieperioden, då kändes det ledsamt. Jag fick en äcklig fruktkaka som såg ut som en tvål, det var inget kul alls.

Mamma och pappa separerade våren 2003. Jag såg det alltid som mitt fel. När jag var yngre hade jag vid ett tillfälle utfört någon form av krigsdans i vardagsrummet, jag vispade åt tv:n där bröllopsfotot stod. Det blev en spricka i glaset, rakt över pappas hals... I senare och sjukare år intalade jag mig att skillsmässan var mitt fel eftersom jag halshög min pappa på fotot. Alla andra klarade sig. Det är ett riktigt snyggt foto men glaset är fortfarande trasigt. Jag gömde det i min byrålåda tillsammans med ett annat foto från deras bröllop, jag vågade inte berätta att jag hade tagit det. Jag pratade med mamma om det för två-tre år sedan, hon sa att vi skulle byta ut glaset så jag kunde ha fotot uppe. Jag saknar tiden då vi alla bodde tillsammans så himla mycket. Men det att skillsmässan skulle vara mitt fel var inte bara på grund av kortet. När jag blev våldtagen så bodde jag nere i källaren, ja, det hände hemma, och efteråt så vågade jag inte sova ensam nere längre. Jag fick sova med mamma i hennes och pappas dubbelsäng och pappa sov i Johannas säng. Jag sov med mamma i säkert 8 veckor. Efter det så bestämde dem sig för att skiljas...

Ungefär samtidigt som pappas och Johannas födelsedag. Vi firade dem i ensamhet vad jag minns, det kändes så sorgligt.

Pappa ville hålla ihop för vår skull, men mamma orkade inte längre. Vad besviken jag var på henne. Speciellt när hon träffade en ny efter bara några månader. Några år innan skillsmässan hade jag en dröm om att dem hade flyttat i sär och att pappa hade hittat en ny. En kille i min klass hade sagt att det man drömmer i färg kommer att slå in, denna dröm var i färg.

Efter separationen sålde vi vårat barndomshus, mamma hyrde en liten villa och pappa flyttade till en lägenhet. Ett tag bodde jag varannan vecka, det var lite kul att ha två olika rum, även om det hos pappa var tillsammans med systrarna. Jag hatade lägenheter vid det tillfället. Hade aldrig varit i någon längre än över ett tillfälligt besök hos släktingar och liknande, förutom hotell. Att vara sjuk i en lägenhet gav mig panik. Och sjuk var precis vad jag blev!

Kommer en fortsättning när jag får tillfälle, skall från lokalen nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag tagit och skaffat mig en blogg på Blogg.se i hopp om att jag hittar saker och ting bättre där. Alltså; ny adress:   Shortforcrazy.blogg.se     Den här kommer givetvis att finnas kvar då jag har alla mina tidigare inlägg här. Ka...

Ja, nej, det gör ju inte det.Jag ligger så sjukt efter i allt. Förstår mig tamejtusan inte ens på den här nya varianten av bloggen, hur länge den nu har varit ny. Trivdes med bloggagratis där man iaf kunde ladda upp en visningsbild. Funderar nästan s...

Det var det där med bloggandet ja. Skrivandet. Har ju varit utan dator i ett antal månader (nej, jag tänker inte sitta vid en offentlig), men nu har jag äntligen skaffat en skärm till datorn som jag fick av de underbara personer som mina senaste ho...

Då kan en konstatera att deppigheten går rätt så snabbt upp och ner.   Konstatera 2) Lite så där halvsleeziga artiklar, om än gamla, kan få en till att dra på mungiporna och tina up ett par sekunder iaf, se på fan.   Konstatera 3) Reptiler oc...

Nytt år, gamla minnen. Nytt år, samma ångest. Jag går upp och ner, sista tiden rätt stabil. Nu går jag ner. För att jag saknar den som jag en gång kallade käresta. Den som jag en gång kallade vän. Den som.. den som jag vet inte.Just nu vill jag g...