..eller något.

Sov som sagt hos mamma i natt. Jag hade inte alls tänkt göra det först, men Johanna lyckades med lite tjat rätt enkelt övertala mig; även om jag gav med mig frivilligt.

Jag har sovit mycket det senaste veckan, mest på dagarna och likaså igår morse, men igår kväll blev jag trött redan vid 20 tiden. Det är alltid så kallt hos mamma - jag brukar vakna förkyld! Men jag fick lite te, ett par tofflor och en stickad tröja så jag klarade mig. Gick mellan tv:n, alla orkidéer och toaletten. Emelie hade riktigt vackra orkidéer, jag vill också ha sådana! Har faktiskt köpt på mig två st miniorkidéer och en hemtrevnad, vill ha lite grönt omkring mig. Vi får se hur länge dem lever.

Jag och Johanna kollade på efterlyst och jag camwhorade lite mer; jag har skickat en massa mms till alla den senaste tiden. Jane är nog mest drabbad :p Men Greger, Rasmus, Jenny, Anna, Camila, Genki och Gugge ligger och bra till :'D Tillsammans med Emil och Prillan!

Det blev en hel del egobilder igår med vad jag kallar Jane-stuk. Jag vet inte, men det känns bara som lite Jane över dem - vilket bara glädjer mig. Jane, Rasmus och Greger påpekade igår att jag faktiskt är fin och rentav snygg, jag känner mig hedrad och lycklig.

Midnattstimman var lite jobbig. Jag tror att det var midnatt iallafall, lät bli att titta på klockan. Sov i den stora sängen i Johannas rum. Tänkte inte alls på att det var den sängen. Såg bara en stor säng och tänkte att den skulle jag ha! Precis samtidigt som jag kröp ner under täcket slog det mig - det här är samma säng som jag blev våldtagen i för snart 6 år och 2 månader sedan. På måndag för att vara exakt. Skickade ut ett mass-sms till dem som jag tyckte att jag kunde anförtro mig åt. Bland annat Jane, Gugge och Rasmus. Jag hör nästan alltid av mig till Rasmus när det känns jobbigt. Brukade höra av mig till Christoffer men han är så långt borta nu och jag gråter en liten tår av saknad.  Rasmus svarade med att jag skulle låta bli att tänka på det och istället tänka på honom och Greger som tjejer. Och visste fick det mig att le. kan inte låta bli att grubbla över hur dem skulle se ut i bröst och vem som skulle ha snyggast XD

Jag lyckades tillsist somna igår, men jag låg och tänkte enhel del först. Mest på pappa. Pappa var med på Caliente igår. Det slog mig att jag har träffat pappa mer under de 4 senaste månaderna än under de senaste åren. Kanske inte tidsmässigt, men det känns som mer iallafall.

Han är faktiskt väldigt rolig och snäll min pappa, men så har jag inte alltid upplevt det. Under de senaste åren har vi mest setts som hastigast vid hämtning och lämning av systrarna, över enstaka middagar eller högtider, men nu kring jul har vi faktiskt setts en del utöver det. Han har hjälpt till med gardinerna och lamporna i lägenheten och vi har till och med varit på ikea. Det känns bra att umgås med pappa efter allt som hände. Synd att det behövde bli som det blev. Men jag vet inte, en sådan period kanske alla tonåringar har haft med sin pappa eller mamma. Det började väl egentligen redan när jag var liten, men då kände jag inte av det på samma sätt. Pappa var ute och reste väldigt mycket med sitt jobb, något som jag då inte tog illa upp av, för mamma var det däremot jobbigare men det var inget som syntes. Jag och Emelie brukade alltid få små presenter av pappa när han kom hem igen, allt från godiskatonger som såg ut att vara i trä till cd-skivor. Johanna var fortfarande inte född då. Jag led som sagt inte av att pappa var bort så mycket, han kom ju alltid hem igen. Men när han var bortrest över min födelsedag någon gång under lågstadieperioden, då kändes det ledsamt. Jag fick en äcklig fruktkaka som såg ut som en tvål, det var inget kul alls.

Mamma och pappa separerade våren 2003. Jag såg det alltid som mitt fel. När jag var yngre hade jag vid ett tillfälle utfört någon form av krigsdans i vardagsrummet, jag vispade åt tv:n där bröllopsfotot stod. Det blev en spricka i glaset, rakt över pappas hals... I senare och sjukare år intalade jag mig att skillsmässan var mitt fel eftersom jag halshög min pappa på fotot. Alla andra klarade sig. Det är ett riktigt snyggt foto men glaset är fortfarande trasigt. Jag gömde det i min byrålåda tillsammans med ett annat foto från deras bröllop, jag vågade inte berätta att jag hade tagit det. Jag pratade med mamma om det för två-tre år sedan, hon sa att vi skulle byta ut glaset så jag kunde ha fotot uppe. Jag saknar tiden då vi alla bodde tillsammans så himla mycket. Men det att skillsmässan skulle vara mitt fel var inte bara på grund av kortet. När jag blev våldtagen så bodde jag nere i källaren, ja, det hände hemma, och efteråt så vågade jag inte sova ensam nere längre. Jag fick sova med mamma i hennes och pappas dubbelsäng och pappa sov i Johannas säng. Jag sov med mamma i säkert 8 veckor. Efter det så bestämde dem sig för att skiljas...

Ungefär samtidigt som pappas och Johannas födelsedag. Vi firade dem i ensamhet vad jag minns, det kändes så sorgligt.

Pappa ville hålla ihop för vår skull, men mamma orkade inte längre. Vad besviken jag var på henne. Speciellt när hon träffade en ny efter bara några månader. Några år innan skillsmässan hade jag en dröm om att dem hade flyttat i sär och att pappa hade hittat en ny. En kille i min klass hade sagt att det man drömmer i färg kommer att slå in, denna dröm var i färg.

Efter separationen sålde vi vårat barndomshus, mamma hyrde en liten villa och pappa flyttade till en lägenhet. Ett tag bodde jag varannan vecka, det var lite kul att ha två olika rum, även om det hos pappa var tillsammans med systrarna. Jag hatade lägenheter vid det tillfället. Hade aldrig varit i någon längre än över ett tillfälligt besök hos släktingar och liknande, förutom hotell. Att vara sjuk i en lägenhet gav mig panik. Och sjuk var precis vad jag blev!

Kommer en fortsättning när jag får tillfälle, skall från lokalen nu.

Jag vet att vi båda har det svårt på varsitt håll nu, men samtidigt känns det som att vi aldrig har stått varandra närmare. Jag vill så gärna spendera all min tid med dig (misstolka inte!), berätta hur fin du är och vilken otrolig person du är. Tack för alla sms och mms, dem har fått mig att leva hela dagarna och nätterna igenom trots motgångar och rädsla. Verkligen tack!

Jag vågar säga det utan att smyga med det och att det kanske missuppfattas-  jag älskar dig för precis den du är; du är finast! <3

Kramar till Jane <3

En utav mina favoritlåtar som kanske verkar deppig, men friends forever helt enkelt!

Den 8 mars dog som sagt Usagi och den 9 tog jag med mig Riiko till veterinären. Hon avlivades runt 15.45 måndagen den 9 mars 2009. Anledningen till detta var Mycoplasma, en slags lunginflammation som råttor lätt kan få. Hon visade inga direkta symptom just vid tillfället men veterinären hörde lite rossel som inte ska finnas där på en frisk råtta. Hon var alltså inte vidare sjuk, men skulle med behandling aldrig heller kunna bli frisk. Så jag tyckte det var lika bra att låta henne somna in. Hann ta en del bilder på henne på söndagskvällen och på måndagen som tur var.

Förra veckan var alltså en sorgens vecka då mina små monster blev änglar.

R.I.P Usagi och Riiko.

Åkte till Emil över hans födelsedag, 11 mars. Pga brist på idéer på födelsedagspresent så bestämde jag mig för (med hjälp av Daniel, tack <3) att ge ett litet bidrag till en kommande resa bara åt oss. Förmodligen en skidresa. Tyckte synd om honom eftersom han inte fick följa med varken på familjens skidresa eller till Säter. Även om Säter aldrig hade blivit detsamma med honom; Charlotte, Jenny, Greger och Rasmus - de 4 musketörerna!

Så nu ska jag alltså försöka spara och bjuda på en resa framöver :)

Hos Emil var det förövrigt ett trevligt litet "kalas" med god mat och trevliga människor. Grattis i efterskott käraste Emil.

Emils födelsedag är numera inte bara hans födelsedag. Välkommen till världen, Kotten <3 Jag har fått en kusin! Det var tydligen en jobbig förlossning, men min moster har tillslut blivit mamma. En himla massa grattis! :D Kotten, jag vet inte hans riktiga namn men han kallades Kotten redan under graviditeten, föddes med hjälp av en sugkopp (tror jag?) efter en lång dags verkar. Mormor smsade mig på morgonen med texten "Nu du Charlotte, kommer du nog att få en liten kusin" och jag blev eld och lågor! Försökte ringa rasmus som första person att dela nyheten med, men han svarade ju inte. Emil avvaktade jag med flit att berätta för, då jag tänkte att det skulle bli en överrakning, och nog blev det de "fan, han kommer ta min födelsedag ju" XD Mormor och jag pratade för ovanlighetens skull i telefonen ett par gånger den dagen, men inte blev det bättre av att hennes oro smittade av sig på mig. Tanken på min nya kusin livade upp mig efter alla tråkigheter. Jag skall lära dig allt jag kan, kära kusin. Men bara de bra grejerna.

Fredagen den 13 mars åkte jag och Emil till Prillan i Gottsunda och hämtade mian nya råttor :D Dolly, en hona på 5 månader, vit och gråfärgad; lite skygg men det märker varken jag eller Emil av. Leslie, Pipen och Oddball är ungar på snart 6 veckor; Pipen och Oddbal är hooded, Pipen med en fläck på höger bakben och Oddball med en fläck på magen. Leslie är albino och alltså helt vit med röda ögon. Dem är så otroligt söta <3

I måndags, 16 mars hämtade jag lilla Jenka också. Fick henne av Prillan. En jättesöt liten siameshona som dessvärre verkar förkyld och eventuellt även hon med mycoplasma :\

Och igår fyllde syster år. Grattis Johanna, 12 år. Vi var och käkade på Caliente - jättegott med tapas! Vi lekte Caroline af Ugglas framför toalettspegeln och jag camwhorade lite XD

Följde med hem till mamma efteråt och hade det mysigt, men dock satans kallt. Skriver lite mer om natten i ett annat inlägg.

Emelie kom hem imorse från USA, hon hade med sig en t-shirt åt mig, jättekul; hello sunshine hade den som tryck :D

Ikväll kommer Gugge och nästa helg kommer Jane <3

Men jag är rädd iallafall, vet inte varför.