Pizzatime nu. Eller om 10 minuter, den står i ugnen nu.

Jag har toatalt missat en sak som jag velat skriva om i de tre senaste inläggen ungefär; och det är att tamponger är jäkligt obehagliga! Vem tusan kom på att ja, vi gör en hårdpackad bomullstuss som oskyldiga tjejer får köra upp i fittan när dem har sin period?!?! Som man dessutom kan göra om till en påskkyckling om man kollar på Grynets show! Ehrm XD

Jag har fått lustiga meddelanden på mitt mobilsvar från Greger. Det första med "du vet att du kan ringa mig om du vill prata" med en deppig röst och den andra "allstå förföljer du mig?!" - och det lät inte ens som Greger. Jag fattar inte ett skit O.o

Jag vill ha mat, huvudet kanske klarnar då.

Jag glömde självklart att sova XD Har fördrivit den senaste tiden med att läsa Berny Pålsson's blogg. Jag ser henne som en förebild inom skrivandet i och med att jag också vill skriva biografier (påminner mig och att jag måste träffa Christina snart igen!), men jag strävar inte efter att bli som henne (kommenterade det i ett tidigare inlägg också vet jag). Först letade jag efter hennes dokumentär, men den fanns tydligen bara på SVT i 30 dagar - så förbannat typiskt! Jag vill verkligen se den. Får försöka hitta den på annat sätt! Likadant med Ziggy's dokumentär.

Men nu när jag alltså har läst Berny's blogg så måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Jag har precis börjat läsa på Känn pulsen slå, som jag fick av Anna i julklapp <3 Men hittills har jag alltså bara läst Vingklippt ängel, utöver artiklar och hennes blogg då. Men jag blev som sagt lite besviken. I boken var hennes språk så pass talande, nästan som musik, men i bloggen så var det plötsligt bara ord på en skärm. Små bokstäver och nästan lite dåligt skrivet - tyvärr. Jag vet ju (som om jag känner henne...; vilket jag inte gör! Även om jag har kontaktat henne och vi verkade då vara på samma plan i det fallet) att hon kan skriva mycket bättre än så. Men nu saknar hennes ord klang. Och jag vet inte vad jag ska tro. Självklart vill jag tro henne - säger hon att hon har blivit misshandlad av Jonas så tror jag på det - men det skulle ju också kunna vara så att hon var så extremt sjuk vid dessa tillfällen att det som från hans sida skulle föreställa en smekning på kinden, i hennes ögon skulle kunna vara en örfil. Det kanske låter konstigt, nästan lite försummande, men jag vet själv med mig att om någon ibland jättelätt nuddar vid mig så kan det göra djävulskt ont om jag inte känner mig helt stabil. Jag menar alltså inte att jag inte tror på henne, men ibland måste man se båda sidorna av historien. Jag läste alla kommentarer som Lucas hade skrivit, men det slog mig, om jag inte minns fel, att han stavar sitt namn som Lukas och Berny stavar det som Lucas. Personen som skrev skulle ju kunna vara någon helt annan som bara vill verka lustig. Eller så är han vem han utger sig för att vara och då får man fundera en bit. Är han en våldtäktsman så skall jag spy galla över honom, men jag vet tyvärr att det förekommer lögner när det gäller sexuella övergrepp och våldtäkter också. Jag trar faktiskt att jag kan se båda sidorna, att jag lite kan förstå hur en våldtäktsman tänker - om han tänker. Där med inte sagt att jag INTE hatar dem, för det gör jag sannerligen!

Jaja, jag spyr ut ord om än den ena än det andra - jag hoppas att jag inte sårar eller gör någon upprörd med det!

Jag tror självklart mer på Berny än på Lucas, Jonas vet jag inget om mer än hennes ord. Jag har själv en vän som har blivit utnyttjad av vårdpersonal, så jag känner igen det.

Jag vågar säga att jag vet mycket för min ålder; mycket om sådant som man inte vill veta. Men som sagt - jag spyr ut ord!

Nu ska här göras pizza. Grager har ringt, stackar'n är nog orolig så jag skall höra av mig snart!

Folk börjar trilla in. Eller ja, en person hittills. Jag vet inte vem, han presenterade sig inte. Gick direkt fram till datorn, skygg som en räv. Idiot mummlar han hela tiden. Syftar han på mig? Då kan han vara en idiot tillbaka, faktiskt!

Jag undrar om jag börjar ångra mig. Men det blir pizza till käk och det är jag helt öppen för ^w^

Och så hoppas jag att Peter kommer, det var jättelänge sen jag såg honom sist!

Jag saknar förresten han Micke (inte personal-Micke!), han var charmig att umgås med! Jag får leka detektiv och luska ut vad han heter XD

Personalen äter tårta! :O Bjud mig?!

Jag vill tillägna denna låt till alla som jag bryr mig om.

Med ett förlåt för att jag ibland är som jag är och håller mig undan.

Låt inte mitt sjukdomsmonster ta er ifrån mig!

För jag älskar er alla! På riktigt!

Ni är underbara på erat unika sätt varenda än av er. Jag skulle aldrig klara mig om det inte vore för er; aldrig tagit mig dit där jag faktiskt är idag.

Låt aldrig någon få er att tro något annat!

Kunde jag så skulle spendera varje vaken som sovandes sekund med er. Plocka ner stjärnorna och ge er var en alldeles unik.

Ingen kärlek och lycka i världen kan göra mig hel utan er!

Sitter i lokalen. Som vanligt. Jag har börjat få lite smått fobi för min laptop just nu. Eller smått och smått - jag rör den inte! Av någon anledning så får jag ibland extremt svårt för den, jag vet inte varför, medans datorerna i lokalen funkar hur bra som helst. Idag är jag dessutom med och testar deras kvällsgrupp så jag lär nog sitta här ett tag. Eller sno sängen och sova några timmar rättare sagt :p
Jag tänkte vara hurtig (precis som Jane :D) och gå till gymmet idag medans jag väntar på kvällsgruppen, men eftersom jag känner/kände mig illamående, trött och redan har varit i simhallen och simmat lite så får det nog bli vila från gymmet. Jag var ju där igår också. Cyklade en halvmil och gick på bandet i en kvart och gjorde någon benövning. Lamt kan kanske vissa tycka, men då ska man se till den biten att jag verkligen inte är den som brukar träna; det brukar kännas extremt ångestladdat! Och med tanke på att jag får panik av att cykla och att det där bandet bara ser läskigt ut så känner jag mig extremt duktig! Jag menar - en halvmil på världens mest ångestframkallande pryl! Det är starkt tametusan; you go girl! Och bandet var rätt kul när jag kom på hur man skulle göra för att få rätt hastighet XD Dock blev jag snurrig som satan och trodde att jag åkte baklänges när bandhelvetet stannade >.<

Men egentligen, jag har tränat i tre dagar nu - och inte skurit mig alls! Även fast jag har en rejäl lust (bla bla bla, jag måste för fan få skriva precis som jag känner utan att folk ska "jävla emo *suck*"!) och egentligen vill hugga sönder varenda bit av min hud. Ungefär. Jag undrar om jag är sjuk som faktiskt tränar?! Men det är bara att stay strong och fortsätta så länge det håller och jag känner att jag pallar.

Jag kanske håller på att bli träningsnarkoman, haha XD

Började med Cipralexen idag. Än så länge känner jag inte av någon biverkning, det är ju bra. Fick tjorton tabletter istället för sju eftersom jag tänkte åka till Emil nästa Onsdag på hans födelsedag - Grattis i förskott bebis  ^(^__^)^ <3 Och då missar jag mellanvårdstiden; vilket hon blev lite nojig över. Men jag får ringa när som helst och boka in extra tider konstant ungefär. Så två veckor ska jag nog klara mig. Annars lär det bli sönderskurna armar - ja, jag är ärlig om det iallafall! Gjorde kedjeanalys igår, vilken skit alltså!

När skadade du dig? Tidigt i fredags morse.

Hur skadade du dig? Jag skar.

Vad skar du med? Tapetkniv.

Varför skar du dig? Klarade inte av att stå emot längre och jag mår väldigt dåligt nu är står vid stupkanten. (Amen vafan, vad ska man svara på det?!)

Vad hade du kunnat göra istället? Ja, jo, en hel del antar jag, men jag orkade som sagt inte stå emot.

Något sådant lät det. Ursäkta att det blev lite väl detaljerat kanske, men det är sådant man får ta. Jag tar det!

Nu känns mitt huvud helt tomt och grötigt. Jag är ensam med personalen, alla andra har gått hem. Jag saknar Greger; vi har knappt setts alls dom senaste dagarna. Och den muppen lämnade mig ensam med SONJA och ANTE (!!) eftersom att han bestämde sig för att försova sig just idag när vi skulle simma tillsammans, blarg <.<; Jag och Emil kanske ska börja simma förresten. Och jag ska tjata på Jennie om det, för det var kul att simma med henne. Jag saknar det!

Jenny var inte här idag heller. Får en känsla av att hon är sur på mig. Jag förtjänar det säkert. Jag är verkligen allt eller inget. Svart på vitt. Vill finnas där för alla och hjälpa alla så mycket jag kan, och jag vet att jag känner mig starkare av det trots att folk inte verkar fatta det, men även där blir det allt eller inget. Jag är rätt less på att fungera som en jojo och ett femte hjul. Fråga henne det, hälsa honom det, gör si gör så, jag orkar inte men gör inte nått dumt. Visst känns det jättebra att folk tyr sig till mig, men då vill jag gärna att det stannar på ett lagomt plan så att folk inte snackar om det. Tror jag iallafall. Lokalen har förvandlats till en Andra avenyn eller något sånt. Jag är mitt i allt hela tiden - eller så är jag utanför! Det finns ingen mitt i mellan; inget lagom. De flesta här vet att det går att prata med mig om allt. Att jag inte snackar vidare och kan komma med tips och hjälp. Men ibland verkar alla ta för givet att det bara är att haspla ur sig grejer, eller rättaresagt - smått utnyttja. Jag är trött på att vara vidarebefodringsperson samtidigt som jag vet med mig att jag kan inte säga nej åt det. Om det inte blir extremt. Christoffer vet till exempel att jag inte pratar om Anna med honom, om inte jag tar upp det först. Likadant med Rasmus. Annars blir det bara som förut och det orkar jag inte. Jag vill inte bli svartsjuk på Anna på grund av något som hon inte kan rå för. Men nu blev det lite mycket, oj. Jag börjar förstå vad Jane menade med att inte  skriva allt för privat.

Vi hade svepet idag efter lunch. Det är när vi går igenom vad som ska hända den närmsta tiden, vad som är nytt med mera. Jag tog upp att jag vill gå på Universitetet's öppet hus på tisdag - och det ska vi! :D Jag har i och för sig kommit med en himla massa förslag, som jag faktiskt tror blir av, men detta gick oerhört snabbt! Efter det beställde jag och Emma, personal, några kurskataloger som jag också lyckades tjata mig till. Så om jag orkar så kanske det blir lite mer kurser och föreläsningar och sånt snart. Dem verkar faktiskt imponerade av mig i och med att jag är så framåt drivande just nu och pushar på för sådant som jag vill göra. Tyvärr ser dem nog inte alls hur jag mår inuti. Fast jag har talat om att jag står vid stupkanten och skulle kunna krascha när som helt. Till och med Johnny verkar acceptera det. Det är lite deras val, tar dem i för hårt och jag går under på grund av dem så kommer det inte bli allt för roligt. Jag är egentligen rätt Evul med den här verksamheten, men det vet nästan inga om, mohaha X'D

Beställde förresten lite kurskataloger till mig med - jag är den som har mest koll, haha!

Hittade en grej som verkade riktigt intressant. Skrivarakademin. (http://www.folkuniversitetet.se/templates/Page.aspx?id=40940) Känns som att det skulle kunna vara en kanongrej, speciellt kursen Biografi och egna erfarenheter. Det är min grej, det känns verkligen som det! Det måste jag berätta för Ann.

Sen kollade jag upp ÅSS igen. ÅngestSyndromSällskapet. (http://www.angest-stockholm.se/index.php) Jag kollade upp dem i samband med att NSP's föreläsningar, men sedan glömde jag av det. Men nu kollade jag alltså upp det igen och har lite mer koll på vilka datum som dem har öppet hus och så. Skall försöka ta mig dit, det kan nog vara rätt så bra för mig.

Men nu har jag skrivit i en timme, dags att vila ett tag, även om jag inte är trött längre. Min hand är mycket bättre idag, jag och Jennie ska antagligen baka imorgon och så är det båtmässa. Försov dig för fan inte imorgon också Greger! Då jävlar XD

Förresten, Johan som praktiserar här går en intressant utbildning som jag är lite sugen på. Informatör/mentorsutbildning (http://www.agesta.nu/viewNavMenu.do?menuID=79). Som om jag fattade det rätt går ut på att folk med Asperger Syndrom ska kunna lära sig att informera om det för skola, vårdpersonal med flera. Låter kanonbra rentutsagt! Sådant vill jag göra, men inte med fokus på just Asperger, mer som psykiskt sjuk och brottsoffer. Och att ha dubbeldiagnos. Misstolka mig inte som en Berny bara. Jag gillar det hon skriver och hur hon är som person med tanke på hannes bagage, men jag vill inte bli henne!

Delar med mig av min nya visningsbild btw.