Johan berättade om Jimmy igår. En kille från Göteborgs Unga vuxna hus (om dom har ett eget hus?) som han och Henrik hade träffat.

Jag hade också gärna velat träffa honom.

Så jag bad om att få kontakta honom och vi har haft sms kontakt under morgonen. Han pratar gärna mera med mig :)

Nu väntar jag på att han ska svara på mitt mail. Antagligen åker vi ner, jag och Johan, till deras hus i höst. Men ev åker jag själv ner nu i sommar och träffar honom för att diskutera mera med honom. Och se verksamheten med egna ögon.
Jag hoppas verkligen på det här. Kanske får jag en ny vän i samma veva :)

SvD nu på förmiddagen. Det var häftigt att med egena ögon få se hur en tidningsredaktion ser ut. Ingen tv4-ungdoms-serie-visning. Det var väldigt rörigt; jag vet inte om jag skulle klara av det själv att jobba i ett sådant kaos. Men jag kan vara duktig på att koncentrera mig i kaos när det väl gäller.

Det var trevligt att träffa Christina igen.

Jag tycker om att prata med henne. Hon är lugn och förstående. Och hon uppmuntarar mitt skrivande och läsande vilket betyder oerhört mycket för mig. Det gör mig väldigt glad. Det är inte många som uppmuntrar mig så pass mycket som hon gör. Tack Christina :)

Hon tror att jag kan skriva en egen bok. Att jag inte behöver henne till att skriva den. Och till viss del kan jag nog kanske klara det själv. men jag skulle ändå vilja ha hennes hjälp. Det skulle vara skönare om någon annan skrev om min situation. Speciellt så att det ska kunna uppskattas och få starka reaktioner av andra. Jag är mer för själva känslorna. Eller "novella" ihop historien. Jag vet inte om jag skulle klara av att skriva en självbiografi. Mitt mål är inte att bli en ny Berny Pålsson, det är inte den publiken jag vill nå. Även om jag gillar Bernys bok. Jag har lite skuldkänslor över att än så länge bara ha hunnit läsa "Vingklippt ängel" och inte "Känn pulsen slå". Jag får ta och läsa den.

Kanske jag skulle ta och fråga; vill ni läsa en verklighetsbok, en självbiografi eller en "lärobok"?

Ska jag skriva eller Christina? Eller kanske båda?

Ska jag försöka skriva egna böcker istället? Om annat än med mig som brottsoffer?

http://aftonbladet.se/kvinna/article2366696.ab

Ibland förstår jag mig inte på det svenska folket. Hur kan man vara så dum att man påstår att ett offer får skylla sig själv? Jävlars skitungar och bajsmänniskor! >_<

Ursäkta språket, men vad fan tänker dom med?

Det är just sådana idioter som jag vill sätta på plats.

Jag utmanar den som tycker att allt är mitt fel att personligen säga det när han eller hon ser mig i ögonen. Gör det och jag lovar att du kommer flyga åt helvete med en fjärt!

Tack. Massa tack för att du hade skrivit i Aurosias blogg så att jag kunde hitta dig. För att du har tipsat mig om din bok. För att förlaget öppnar bokhandel och jag inte har missat releasen och Kristian Anttila.

Tack så jättemycket käraste du. Fast jag knappt vet vem du är.

Nere i tunnelbanan är det svalt och skönt. Nästan lite kallt. Iallafall på Akallalinjen från Fridhemsplan. Jag tyckte att jag såg folk med böcker överallt. Kanske såg jag mest mig själv. Med min bok. Syskonkärlek. undrebart, men samtidigt skrämmande, att man kan fastna så snabbt för en bok utan att ha kommit ens 50 sidor. Men det är så det ska vara.

Jag trivs nere i tunnelbane mörkret.

När jag kom upp på mark igen så grillade solen mig i ryggen. Det var skönt. Jag längtar inte alls iväg från stan just nu. Även om det ska vara skönt att få komma till Gotland. Jag har aldrig varit där tidigare.

Jag är lite rädd för hur det kommer att bli dock.

Anna och Emil kommer bli som bästa vänner. Precis som förra sommaren. Och fånigt nog kommer jag att bli lika ledsen och känna mig lika utanför som sist. Christoffer kommer att hänga med som om ingenting; och sedan försvinna bort någonstanns utan att någon märker det.

Och jag kommer att känna mig urusel som inte såg det komma.

Men det är inte alls säkert att det blir så. Förhoppningsvis händer det inte.

Jag är lite irriterad på Unga vuxna alias aktiebolag.

Tjuvlyssnade lite på Andreas och Cristians (och Mitto) prat om semester. Andreas har fått 4 veckor. Det tyckte dom var för mycket. Personalen har ju 4 veckor!

Jag frågade rätt ut varför man inte fick ta så mycket semester man ville när vi ändå är här frivilligt. Han tittade på mig som om jag var dum. Och förklarar att dom har ett himlans jobb med att få ungdommarna att ändra tillbaka dygnsryttmen. jag sa att jag har lyckats ändra på den iallafall. Men inte pga dom. Förbannade aktiebolag! Dom tror verkligen att dom är bäst på allt. Men det är dom då fan inte >_<

Jag ska ställa en ärlig fråga. Hur mycket dom egentligen tjänar på oss per månad. Björn gissade på mellan 10 och 40 000. Det är jävligt mycket för knappt någon hjälp alls. Bajs.

Jag mailade Katarina Lycken i natt. Min gamla svenska lärare från högstadiet. Kan någon boktips så är det hon. Föreslog en fika, men vi får se hur det blir. Om hon ens svarar.

Jag började skriva på en novell i natt. Eller ett försök till en åtminstonde. Om att dansa på en äng. I genomskinlig klänning. Det var Ziggys förslag. Jag vet inte om det kommer att bli bra. Det återstår att se.

Jag vill tillbaka till biblioteken. Jag skulle kunna bo där.

Jag måste betala min biljett tillbaka dit. Böcker; jag drunknar snart.

Skulle bli jätteglad om några lyckliga själar ville droppa lite tips på bra böcker. Ungdomsböcker framförallt. Gärna av svenska författare. Men vad som helst tas med glädje emot.

Någon som vill starta en bokcirkel? 

Det blir allt större och större hopp i mitt bloggande.

Jag ber om ursäkt för det.

Under senaste tiden har det varit väldigt mycket att göra. Iallafall för att vara mig. Det hände mycket roligt förra veckan. Jag somnade innan 20.00 två kvällar i rad om jag inte minns fel.

Jag minns inte riktigt vad som har hänt sedan sist. Besök på kommande ungdomshuset ute i Stora Sköndal. Jag är stolt över att dom vill ha med just mig i sitt arbete. Det pratades en himla massa om den ena stora människan hit den andra stora dit som skulle bjudas in på middag.

Madde Bernadotte ska ev bli hedersmedlem. Jag föreslog även Hugh Heffner, playboykungen. Han skulle defintivt locka unga. Speciellt om Bridget (?), Holly och Kendra dessutom blev medlemmar :p Min uppgift är att locka unga och det tar jag på allvar.

Det jobbigaste med hela grejen är dock stället. Sköndal. I närheten av Farsta. Gabriel. Det var samma väg, samma busskur. Ångest. Jag berättade både för Johan och Björn att jag hade svårt för det. 

Men på något sätt måste det gå.

Min krönika är med i det nya numret av Fontänbladet. Jag har fått en egen ruta att skriva i till varje numer! ^_^

Det fanns även en artikel som jag ser fram emot att läsa. "Hemma hos Björn". Han bor på en båt; det tycker jag är grymt häftigt!

Jag var med Christoffer på Grönan och såg In Flames i torsdags!

Det var stort. En massa folk; jag såg nästan inget alls. Blev hoppad, stampad och knuffad på ett par gånger.  Men det var det värt. Jag knackade John på axeln och sa hej när jag såg honom. Jag lyfte på hatten för Charlie. Eller okej, det var han som lyfta på sin hatt.

Jag tycker om att vara med Christoffer :) Man behöver inte prata; det blir ingen pinsam tystnad ändå.

Hur förklarar man för någon att man är beredd att dö för honom? Jag tror verkligen att jag är det. Han före mig! Utan att det ska låta fjäskigt heller. Utan att det ska låta som att jag är upp över öronen förälskad. För det är jag inte. Inte i honom. Men jag har en äkta vän i honom. Vilket jag inte alltid har sett. Det skämms jag för!

Jag kan nästan höra hans ekande steg i mörkret efter mitt farväl. Men det är historia nu. Våran historia. 

Jag träffade Line på fredagen <3 Tyvärr blev det inte den där wowgrejen som jag hade hoppats på :l

Har varit med älskling i helgen.

Jag fick rätt så mycket ångest över att knappt ha pratat med honom alls under den senaste veckan. Förlåt. 

Det måste gå att ha ett socialt liv med vänner utan att kärleken ska bli lidande. Jag vet bara inte hur.

I lördags åkte vi till Lilla gatans tatuering och piercade mig ^^,

I höger bröstvårta. Skitsnyggt!! Det gjorde lite ont och till och från ömmar det och blöder. Men det var det värt.

Idag när jag pratade med kusin så nästan skrek hon när jag berättade. "Men kusin! AJ!!" Hon måste tro att jag börjar bli tokig på riktigt ^^,

Ska åka till kusinerna i Tjällmo på torsdag <3

Det var så himla länge sedan. Det ska bli jätteroligt :)

Näst yngsta kusinen tar studenten. Grattis!

Blir dock en tajt dag. Ska med Anna till Jossans spring på förmiddagen. Och på kvällen till Caroline med Christoffer. Tjällmo därimellan. Tuft. Men askul :)

Långhelgen blir nog också rätt så fullpackad.

Daniel och Jakob kommer hit och bor här :) Och ev ska vi ha grillfest. Annars krogen eller nått sånt kuligt. Ser fram emot det. Kommer dock sakna Emil mycket. Älskling ;__;

För bra för att dö.

Läste ut Christinas senaste bok i natt. Den var bra. Mycket tankar som ploppade upp. Och ilska.

Funderingar över att börja skriva mer själv. Kanske en bok. Men vi får se vad det slutar i.

Köpte en del böcker idag. Börjat sjunka djupt ner i läsandets värld igen. Underbart.

Sjutton. Solprinsen. Kanske ett liv. Spelar roll. Med Marias ögon. jag är kvar hos er.

Jag slukar böcker av svenska författare nu. Och jag vill ha mera!

Tips?

Det var härligt att leta böcker tillsammans med Ziggy. En någorlunda frisk Ziggy. Ziggy Sonette; jag skulle vilja skriva en jättebok om dig. För dig. Till dig. 

Imorgon ska jag träffa Anna Bengtsson. Det var verkligen inte igår. Det ska bli jättekul!

Oj oj, det kommer bli en himla massa att försöka hinna med. Unga vuxna. Fountain house. Praktik. Hos fårtanten på Överjärva gård :)

Jag har börjat leta lägenhet.

Både jag och Daniel har fallit pladask för Nynäs. Hoppas att jag hittar nått där :) Mamma och jag ska göra en såndära bud get (det va en gubbe på fountain som sa så :p) så jag vet vad för ställen jag kan anmäla intressen för. Med hyra och allt vad det är.

Jag skulle verkligen behöva sova. Behöver all sömna jag kan få; men vem kan sova i denna värmen? 

6 månader exakt på dagen idag! Blandade känslor. Glädje över att äntligen få träffa Christina Wahldén men också nervös för jag har ingen aning om hur mötet kommer att gå.

Jag är livrädd också. För att springa in i Gabriel. Jag vill inte uppleva den skräcken igen. Jag såg en del blickar från män vars ögon skrek "Jag ska grilla dig på mitt spett, din lilla slyna!" Vid några tillfällen höll jag på att få panik.

Jag hittade Christinas böcker nu. Inte alla, men dom som jag ville ha mest. En timme kvar tills jag skulle träffa Ann och luncha på polishuset. Polishuset!

Jag tänkte att jag skulle åka till Iguana zoo för att se om dom fortfarande hade öppet, men jag beslutade mig för att gå till Gallerian istället. Kanske kunde jag hitta "Till Salu" också. Istället möts jag av en utställning; "Gärningskvinnan". Det känns lite obehagligt och jag får en klump i magen. Speciellt när det kommer fram en kille till mig, en utav dom som jobbar med utställningen, och berättar om att våldsmän alltid framstår som mycket värre än kvinnor som begår brott. Och att det skulle vara synd om dom ungefär. Jag har lust att ge honom en örfil. Han påminner mig lite om Gabriel till utseendet. Och jag vet om det han säger, men idag behöver jag ingen som förklarar för mig att jag som kvinna är dålig eller nått sånt skit. Nästa monter handlar om självskadebeteende och destruktivitet. Jag kan se att det är nästan jag som sitter i dom där bilderna och i den där texten. Jag tog lite kort som självklart inte fastnade på minneskortet (bajs). 

Sista montern handlar om Friends och sms och internetmobbning. "Du har tre nya meddelanden om hur ful du är" *tjiing* jag väntar på att dom meddelandena ska dyka upp i min inkorg också. Jag gjorde ett test som gav mig VG, nästan MVG, i hur bra kompis jag är. Lite fånigt, hur kan ett test veta det?

Dom spelade ett band med olika snuttar på sånt som kan förekomma i form av mobbning på nätet. "Hej Johan. Erik säger att du har 6bs minsta snopp. Liten som en daggmask. Hur känns det att ha en daggmask mellan bena lilla bögjohan?" Förbannad! Jag hatar sånt, det borde inte få hända. Gick fram till en utav volontärerna där och frågade hur man gör för att motverka mobbningen. Han sa åt mig att kolla friends hemsida (www.friends.se) och det ska jag göra. Jag avskyr verkligen mobbning!! Ut ur min värld era onda varelser!! En kaktus i röven är vad ni borde ha, ni förtjänar eran egen medicin!

Så nu är det bara att se om man blir "Friendsare" med.

Jag hittade för övrigt inte "Till Salu" .

 Åker till Ann på polishuset. Vi träffas utanför. Lunchar i polismatsalen. Kebabgryta med ris, det var helt okej. Men jag åt mest vattenmelon :) Var inte så hungrig då. Vilket jag känner spår av nu >_<*

Det var en del poliser där. Några snygga yngre *dreggel*. Vissa tittade på mig som om dom undrade vad jag hade att göra där. Jag var nog garanterat yngst i hela huset. Och det är ett stort hus!

Sedan fick jag en privat guidad tur runt i polishuset :) Det var kul. Det är nog inte så himla många som får det. Ann är bara bäst !

Hon presenterade mig för den högsta polisen under Karin Götblad. Wow bara! Jag var bara något rum ifrån henne. Sedan hälsade vi på Ann's chef som också var någon stor och hög en. Hon berättade för dom både att jag föreläste och att jag borde prata för dom. Shiet! Fasen vad stort!

Det var en häftig känsla att vara i den speciella korridoren. Det satt en massa porträtt på gammla polisgubbar på väggen. Vi gick förbi dom som snackar och visar upp sig inför media. Mihi, det var så himla häftigt!!

Jag var inne i polisbiblioteket, überwow ! Jag fick lite broschyrer och grejs att titta igenom. Stefan, Freddies kille, var med i en tidning :) Han såg ut som Beckham! Jag har fått jobb på Ung 08 av Ann :) Tillsammans med dom. Då kommer jag att jobba 4 heldagar, satsar jag på iallafall, tillsammans med Ann och Stefan i tältet brevid. Ska läsa på vad det handlar om, men bland annat något om "våga vittna".

Christina Wahldén.

Mötet med henne går inte att beskriva. Det var helt perfekt. Hon blev glad över att få träffa mig. Mig!! Hon blev berörd av mina berättelser. Vi ska ha vidare kontakt och antagligen så kommer hon att skriva om mig. Troligen en sann berättelse. Med mig som mig själv. Med anmälningar och hela alltet. Jag blev lite nervös över att gå ut med mitt namn inför hela svenska folket.  Ska prata med familjen om det, för det kanske skadar oss, framförallt mig. Men samtidigt så är detta något jag vill. Jag vill nå ut till folket! jag vill prata inför polisen! Jag vill hamna i tvsoffan på tv4! Jag vill få dom att fatta hur jobbigt det är att leva som brottsoffer. Speciellt i kombination med psykisk sjukdom och diabetiker. Nå ut till sjukvårdare om att jag inte alls är dålig på att ta hand om min diabetes, det är bakgrunden som spökar.

Inget är bestämmt om ifall det blir en bok eller inte. Men vi ska som sagt hålla kontakten. Och jag ska få följa med  henne till tidningen och se hur en redaktion ser ut :) Hon vill ha min blogg och mina dikter. Mina texter. Det är stort det här. Så in i helvetes jävla sjukt stort!!! Inga svordommar kan beskriva. Pappa, titta att jag kan!

Mina signerade böcker av Christina betyder så jättemycket :)

Grattis Challe. Livet börjar nu!