Det finns inget värre än att bråka med den du älskar

Inget jobbigare än att ha gjort honom besviken
Inget som tär och förstör mer än vetskapen om att du har sårat honom

Det finns ingen som kan få mig mer än du, Älskling!

Tänk att vi kunde finna något så stort som det här

Svep dig i mig

jag är ditt täcke

varsomhelst närsomhelst har jag dig kär

Var mig nära, så skyddar jag dig

... växte till något stort och vi bråkade om saker ingen av oss förstod.

En del ur en låttext av Lasse Lindh som passar väldigt bra in på hur jag känner just nu. 

Jag började bråka med Emil över telefon. Pga en skitsak.

Jag är stressad och har ont om tid för att hinna med saker som jag vill göra på datorn. Bloggen och bdb t.ex I vanliga fall har jag alldeles för mycket tid över och jag gör nästan inga roliga grejer alls. Jag vill vara ung även utanför datorn. Hänga med vänner, gå på caféer, på spelning, på fest, umgås med familjen, göra något vettigt. Sådant som jag vill göra men som nästan aldrig blir av. Mest pga att nästan ingen vill något med mig. Men på datorn är jag urusel på att uppdatera allt som har med uppdatera att göra! Lägga upp nya bilder och hinna blogga om allt som händer. Men det är så förbannat stressigt! Jag kan inte göra flera grejer samtidigt, måste koncentrera mig för att få en specifik sak gjord. Nu i kväll föll det på bilder. Men jag har aldrig använt funktionen som gör att man kan ladda upp flera bilder samtidigt. Speciellt inte med Vista. Och det gick ju verkligen inte. Iaf inte på det sättet som jag hade hoppats på. Och det började vi bråka om. Jag fattade inte hur man skulle göra. Det måste vara något fel på mig. Jag hatar hatar hatar det! Jag vill funka som en normal människa, inte som något jävla psykfall och soc-offer.

Jag vill förresten inte att varken boendestödjare eller sjuksköterska ska komma hem till mig om mornarna; vill inte vara soc-offer, vill för fan kunna klara mig själv! Det skulle gå om jag bara fick möjlighet och tillgång till rätt grejer. Om jag sedan skulle klara av alla räkningar och skit, det är ett senare spår. Likaså klara av att ringa handläggare m.fl

Usch, det skriker verkligen dålighet om mig!! :'(

Jag har så mycket grejer att skriva om, jag bara måste sätta mig ner någon dag och få ur mig allt. I blogg eller privat. Det tar på "krafterna" att bära omkring på allt inom sig, eller iaf på psyket. Min akuta tid till psyk (aktivcenter om jag inte minns fel) är den 16 eller 17 September. AKUT i SEPTEMBER, vilket skämt! Jag bara väntar på att behöva åka akut, men jag hoppas att det inte kommer behöva bli så.

Imorgon börjar jag jobba, ung 08 med polisen, och om ytterligare en vecka börjar komvuxkursen som jag skall gå.

Jag är inte redo för detta, jag är livrädd! Hjälp mig!

Det måste som sagt bli mer en annan dag, men för att dra lite snabbt om dagen. Följde med yngsta syster och pappa ut till golfklubben. Syster skulle ha träning. Pappa skjutsar och passar samtidigt på att slå lite själv. Mellan systern hade redan varit ute sedan 9.00 och detta var ca 18.00

Yngsta syster hade tidigare under dagen (sov hos mamma. Firade hennes födelsedag igår lördag. Ville inte sova själv hemma heller, jobbigt utan emil ;__;) försökt lära mig lite golfskills, men alla vet att jag suger, och tyckte att detta var väldigt roligt. Jag ville socialisera mig lite och samtidigt göra syster glad, så jag bad om att få följa med. Vilket gick bra.

Pappa försökte lära mig att svinga och att slå korekt; jag måste medge att i detta fall hade han bra tålamod. Jag försökte verkligen ta till mig och göra som han sa, men det verkade inte funka alls. Vet inte varför. Tragiskt men sant. Vi slog lite bollar i vattnet. Jag sämst av alla (kom kanske 90 m som längst)... Mellansyster hjälpte yngsta syster med diverse tips och coatching, medans mig låtsades hon nog inte känna. Men jag kan förstå att jag är en skam för dom. Speciellt för henne, årets tränare 2006 (Stockholms golfklubb) och allt vad hon nu är. Men tränar man med juniorlandslaget så vill man väl inte visa sig tillsammans med en sådan usel förmåga som mig. Stackars syster. Tack för att du ger pappa allt som jag ingte kan. För att du blev allt jag inte är. Tack systrar för att han bara måste stå ut med en misslyckad dotter.

Det var förövrigt trevligt att vara hemma hos mamma och slippa vara ensam. Vi åkte och handla lite och det var rätt så mys. Inte alls mycket ångest jämfört med hur det brukar kunna vara. Födelsedagsmiddagen var jobbig när jag återigen fick bevisat för mig hur pass dålig jag är jämfört med resten av släkten och att denna glömmer bort mig mer och mer samtidigt som jag oavsiktligt glider längre och längre bort.