Jag och Jennie var och lunchade igår. Eller igår, det var i Söndags. Hennes pojkvän hade tydligen gjort slut, den toffeln! Så det blev en lunch mellan två vänninor så att säga. Väldigt trevligt. Även om både hon och jag har känt oss rätt nere och depp på varsitt håll så lyckas vi ändå få till mycket skratt och roliga grejer att prata om : D Försök till att vara duktiga inom politik, vattendroppar, u-rigningar och irrländska bondgårdar!

Efter Pizza Hut, det lär för överigt bli vårat matställe, så åkte vi hem till Chris i ett hopp om att få en glimt av honom. Menprecis som jag lite smått kände på mig så öppnade han inte. Inte hans mamma hemma. Ringde på alla tre telefonerna, men inget svar någonstanns. Endast tre stycken skällande hundar på andra sidan dörren i ett lägenhetshus i Solna.

Vi ringde på en gång till och väntade ett tag, men sen så fick vi skynda mot toaletterna i centrum.

Vi köpte ett vykort med en sovande kattunge på och skrev några rader på. När vi efter mycket om och men hade lyckats hoppas över, och igenom, alla dessa evinnerliga vattenpölar så kom vi tillslut fram till porten igen.

Någonting sade mig att det där, det är Chris mamma precis framför oss, och givetvis hade jag rätt.

Hon kände igen mig och vi pratade en liten stund, hon bad bland annat om ursäkt för att aldrig ha svarat på mina sms sedan tidig vår.

Tyärr kunde vi inte komma in på grund av all röra, men hon hälsade oss välkomna hem till dem över midsommar. 

Årets midsommar kommer se likadan ut som sist. Det kommer bli jag, Jen och Chris, och det kommer bara att bli så bäst <3 Jag måste försöka komma ihåg vilka tider vi gjorde vad på senast : p

 För fan Chris, jag saknar dig som satan och behöver dig mer än någonsin!

Nu finns Fontänhuset Stora Sköndal's blogg "ute".

http://fontanhusetstoraskondal.blogg.se

Det är tänkt att vara mitt bidrag åt fontänhuset. Mer info om allt finns på där!

Vill även, igen, passa på att tacka Uutela för den kanonfina designen! : D

Så från och med nu kommer jag nog skriva om alla grejer som har med fontänhuset att göra på den sidan.

Jag kan konstatera att sedan Jane bytte bloggportal har jag inte fått en ända kommentar, det finner jag rätt så ledsamt.

Jag är väl inte den bästa på att kommentera själv, men just nu är jag nog lite anti kommentarer på något sätt.

De senaste dagarna har jag inte alls förstått mig på det där med kärlek. Vad är kärlek och finns det ens på riktigt? Hur vet man det i sådana fall?

Kärleken skär djupa sår - kan hända, men de senaste dagarna har jag känt mig så fruktansvärt ensam och nästan rent utsagt oälskad, utan kärlek kan den väl ändå inte skära mig sönder och samman? Hur vet jag om ifall jag är älskad på riktigt? Du ringer knappt. Ingen ringer. Jag förtjänar det nog. Förlåt mig, men de senaste dagarna har jag nästan känt mig mer som singel än någonsin förr (Och detta kommer jag nog att få ångra bittert!). Jag vet varken ut eller in. Alla verkar vara svarta och vita samtidigt. Ena stunden heter det att du har jättefina ögon som gör mig knäsvag. Du skall få frukost på sängen var morgon. Du ÄR vacker!, för att i nästa sekund sluta sig som en mussla.

Nej, det där med känslor verkar mest ställa till bekymmer dessvärre.

Jag är dock tacksam för min sälkompis och bananutrotare å det högaste. Se han blir inte konstig på det där sättet som så många andra blir. Han är bara otroligt bra på att vara den han är och det beundrar jag honom för.

Jag hade även ett par riktigt trevliga timmar tillsammans med Koffa (du får heta det nu så att du inte blir ihopblandad med andra Chris) i lördags. Riktigt trevligt att sitta och lyssna på Oswalds stämma tillsammans, prata tatueringar, gitarrer och allt vad det nu var som sades. En förbenad tur att han var i Stockholm just den dagen eftersom jag nästan grät av ensamhet just då. Underbart att träffa dig <3

Sedan var det ju himla kul att du och Daniel kände varandra - alla känner xMumiin, indeed :D

När jag har beklagat mig färdigt och uppdaterat om det senaste så skall jag försöka se allt mer positivt, följa Uutela's spår. Jag skall iallafall försöka.

Gustaf, tro inte att jag inte älskar dig, för det gör jag!

Nästan aldrig känt mig så välkommen som hos dig och din familj, och det vill jag ha kvar, om än saknaden av Emil sliter mig sönder och samman.