På söndag åker Jakob till Englad. Alldeles för tidigt. Visst, vi har inte kännt varandra länge, jag vet inte en om vi känner varandra, men det känns bra och rätt att prata med honom. Jag vill verkligen inte vara iväg och den som tjatar på honom att inte åka, för det är klart att han ska göra det om det är vad han vill. Kommer blir satans orolig över att veta att  han inte har något boende och att inte veta när jag kommer höra av honom nästa gång. Usch vad jag känner mig bjäbbig nu. Men det känns seriöst som att han är den jag har pratat mest med under de sista dagarna och att han är den som förstår mig mest. Han är också den som peppar mig mest i att "lämna" Rasmus. Kommer sakna en satans oförklarligt massa!

Jag har kommit till en punkt i mitt liv (gud vad dramatiskt), där jag känner att jag måste släppa vissa saker och gå vidare.

Punkt 1 är att säga upp kontakten med Rasmus; det är redan avklarat och gäller nu bara att hålla. Men jag har som sagt Jakob's stöd (om än flera mil bort och det vette gudarna hur...), Ann's och förhoppningsvis Freddie's. Antagligen även från flera, men det är dessa jag känner mest av eller hur man ska säga.

Punkt 2 är att sluta på Unga vuxna; jag behöver verkligen inte den skiten mera. Kanske om jag hade vetat att Jenny fanns där, men nu är hon ett oskrivet kort som jag inte vet hur framtiden ser ut med. Jag saknar henne mycket, men jag känner mig sårad och skall försöka stå på mig om att inte höra av mig.

Egentligen vill jag mest bort från stan. Flytta ut till det där stället i skärgården eller på landet (åh, den som bara hade en sommarstuga!), till den där älven som Oswald pratade om eller till Köping. Kände mig otroligt välkommen i Köping. Av alla. Pratade men min behandlare på mellanvården om att det är sådana vänner som jag skall vara med, inte sådana som Rasmus. Kanske kunde flytta in i nått hus i Hjälsta annars, vid Emil. Eller i Örsa :p

Örebro är också lite lockande, vill vara närmare Kotten.

Smsade lite med moster idag om hur jag mår och att jag saknar dom; att hon skulle pussa och krama Kotten från mig eftersom han ändå gör mig lugn och ger mig ro.  Hon sa att han verkade trivas med att ligga och sova i min famn. Saknar honom!

Moster sa att jag ska lära honom allt jag kan, men jag vill inte att han ska bli som mig - han förtjänar ett bra liv!

Känner mig tom och ledsen, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Gå ut? Känner mig rädd för mörkret. Sova? Har för mycket tankar för det. Har börjat grubbla över varför Thim inte har hört av sig på ett tag, eller varför Benny inte svarar på mina sms längre. Allt känns så förvirrande. Nästan allt. Snart kommer ett djupdyk. Hjälp mig!

Jag och Kotten. Min underbara och älskade kusin <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag tagit och skaffat mig en blogg på Blogg.se i hopp om att jag hittar saker och ting bättre där. Alltså; ny adress:   Shortforcrazy.blogg.se     Den här kommer givetvis att finnas kvar då jag har alla mina tidigare inlägg här. Ka...

Ja, nej, det gör ju inte det.Jag ligger så sjukt efter i allt. Förstår mig tamejtusan inte ens på den här nya varianten av bloggen, hur länge den nu har varit ny. Trivdes med bloggagratis där man iaf kunde ladda upp en visningsbild. Funderar nästan s...

Det var det där med bloggandet ja. Skrivandet. Har ju varit utan dator i ett antal månader (nej, jag tänker inte sitta vid en offentlig), men nu har jag äntligen skaffat en skärm till datorn som jag fick av de underbara personer som mina senaste ho...

Då kan en konstatera att deppigheten går rätt så snabbt upp och ner.   Konstatera 2) Lite så där halvsleeziga artiklar, om än gamla, kan få en till att dra på mungiporna och tina up ett par sekunder iaf, se på fan.   Konstatera 3) Reptiler oc...

Nytt år, gamla minnen. Nytt år, samma ångest. Jag går upp och ner, sista tiden rätt stabil. Nu går jag ner. För att jag saknar den som jag en gång kallade käresta. Den som jag en gång kallade vän. Den som.. den som jag vet inte.Just nu vill jag g...