Tack. Massa tack för att du hade skrivit i Aurosias blogg så att jag kunde hitta dig. För att du har tipsat mig om din bok. För att förlaget öppnar bokhandel och jag inte har missat releasen och Kristian Anttila.

Tack så jättemycket käraste du. Fast jag knappt vet vem du är.

Nere i tunnelbanan är det svalt och skönt. Nästan lite kallt. Iallafall på Akallalinjen från Fridhemsplan. Jag tyckte att jag såg folk med böcker överallt. Kanske såg jag mest mig själv. Med min bok. Syskonkärlek. undrebart, men samtidigt skrämmande, att man kan fastna så snabbt för en bok utan att ha kommit ens 50 sidor. Men det är så det ska vara.

Jag trivs nere i tunnelbane mörkret.

När jag kom upp på mark igen så grillade solen mig i ryggen. Det var skönt. Jag längtar inte alls iväg från stan just nu. Även om det ska vara skönt att få komma till Gotland. Jag har aldrig varit där tidigare.

Jag är lite rädd för hur det kommer att bli dock.

Anna och Emil kommer bli som bästa vänner. Precis som förra sommaren. Och fånigt nog kommer jag att bli lika ledsen och känna mig lika utanför som sist. Christoffer kommer att hänga med som om ingenting; och sedan försvinna bort någonstanns utan att någon märker det.

Och jag kommer att känna mig urusel som inte såg det komma.

Men det är inte alls säkert att det blir så. Förhoppningsvis händer det inte.

Jag är lite irriterad på Unga vuxna alias aktiebolag.

Tjuvlyssnade lite på Andreas och Cristians (och Mitto) prat om semester. Andreas har fått 4 veckor. Det tyckte dom var för mycket. Personalen har ju 4 veckor!

Jag frågade rätt ut varför man inte fick ta så mycket semester man ville när vi ändå är här frivilligt. Han tittade på mig som om jag var dum. Och förklarar att dom har ett himlans jobb med att få ungdommarna att ändra tillbaka dygnsryttmen. jag sa att jag har lyckats ändra på den iallafall. Men inte pga dom. Förbannade aktiebolag! Dom tror verkligen att dom är bäst på allt. Men det är dom då fan inte >_<

Jag ska ställa en ärlig fråga. Hur mycket dom egentligen tjänar på oss per månad. Björn gissade på mellan 10 och 40 000. Det är jävligt mycket för knappt någon hjälp alls. Bajs.

Jag mailade Katarina Lycken i natt. Min gamla svenska lärare från högstadiet. Kan någon boktips så är det hon. Föreslog en fika, men vi får se hur det blir. Om hon ens svarar.

Jag började skriva på en novell i natt. Eller ett försök till en åtminstonde. Om att dansa på en äng. I genomskinlig klänning. Det var Ziggys förslag. Jag vet inte om det kommer att bli bra. Det återstår att se.