Frida ringde mig idag för att fråga hur jag mådde ^^ Hon har ringt tidigare med, men då har jag missat samtalen. Vi har bara ”känt” varandra i ca 3 dagar. Ibland ”klickar” man med folk direkt. Ska försöka hälsa på henne när vi åker ner till Göteborg och Liseberg innan vår weekend i Danmark. Men vi får se hur det blir.

Skulle ha behövt pratat med henne igår när jag satt på centralen och tankarna skenade iväg. Delar av mig fick en extrem lust av att gå rätt ut framför tågen, men det blev inte av. Som tur var. Vill man dö? Jag vill nog helst bara ha en förbannat lång paus från allt. Och komma tillbaka när allt är bra igen. Slippa vara sjuk och gömma mig bakom ett psykiskt sjukdomsskal hela tiden. Men det är lätt att skapa ett önsketänkande, det är en annan sak vad som egentligen händer. Det kanske inte är så skitdåligt egentligen, men för mig är det kaos och ett rent helvete ändå!

Och igår när jag satt där så var det verkligen BAJS!

Fick inte tag på Andreas och befann mig som i trans eller någon form nästintill psykos, kändes det som. Och jag vet inte riktigt vad. Det var bara kaos. Kaos som det mesta har varit den senaste tiden! Jag lyckas inte få ut mina tankar på papper så att det går att förstå, det blir bara ett enda.. ja, kaos helt enkelt! Det är så mycket som jag skulle behöva få ur mig, bara det har jag säkert sagt/skrivit ett flertal gånger, men jag får aldrig tid eller ork till det. Jag vet att jag mår bättre av att skriva av mig. Har inte knappt skrivit något i ”dagboken” på hela sommaren, förutom 3 A5 sidor idag och 2 st härom kvällen. Det lilla jag har skrivit har jag skrivit på bloggen. Om man inte räknar med några få noveller i början av sommaren och några enstaka texter till svenskan.

Som tur var ringde Andreas upp när det kändes som värst!

Andreas. Det är jobbigt att han mår så dåligt nu. Jag vill verkligen inte det! Han ska må bra. Han är värld så mycket bättre än att må som han gör! Att jag mår dåligt, okej, det kan jag ta, men att han mår dåligt.. det tar knäcken på mig!
Försöker finnas där för honom så gått jag kan, men det är svårt när man inte är på samma ställe hela tiden. Svårt att klara det på egen hand. Men att hålla i honom för att han inte ska få möjlighet till att kunna kasta sig framför passerande bilar, det är svårt in i helvete svårt! Även för den starkaste. Och jag är så svag nu. Försöker vara stark, men det är svårt. Det är så jävla svårt! Att bli lämnad ensam på msn för att han ska iväg och ”vara” självdestruktiv, det gjorde mig så jävla förbannad! Förra torsdagen, eller kanske onsdagen, var första gången som jag blev riktigt förbannad på honom. Första gången som han fick mig gråta. Han är min ända killkompis som aldrig tidigare har fått mig till att gråta. Det kändes så hemskt att få höra de orden från en vän. Vet inte hur jag ska kunna förklara det på rätt sätt, men det var bara hemskt, olidligt! Jag vet att jag har flera vänner som mår väldigt dåligt och som många gånger har varit nära till att göra ett abrupt avslut på allt lidande, men har aldrig tidigare varit med om att få höra det så "ansikte mot ansikte". Usch, börjar nästan gråta bara vid tanken på det.

I måndags när han var här så frågade han plötsligt efter en kniv. Vi hade haft jätte "mysigt". Lyssnat på musik, kramats och allt verkade bra. Sedan sa han så rätt ut. Jag bröt ihop totalt! Det var tur att jag inte hade något vasst nära till hands, annars hade jag nog försökt skära halsen av mig igen (ja, jag skar mig i halsen när jag tappade kontrollen över mig själv). Glad att han var där och kunde lugna mig, och att det bara var en bailey's flaska jag kom över. Tydligen säger han vissa saker rakt ut ibland utan att tänka sig för. Men så gör jag med när jag mår uselt. Det löste sig iaf, men det kändes då inte lätt. 

Hur fan ska man kunna klara av en sådan stor sak som självmordsbenägna vänner utan att gå sönder totalt? Herregud, hur många finns det inte som jag har lyckats krossa på det sättet, jag skäms! Förlåt, fan förlåt!

Men aldrig att jag låter någon jag älskar så pass mycket dö innan mig! 

Jag hoppas att jag inte har sagt för mycket nu bara :\ Behöver bara få ur mig en massa. Om jag sårar någon på köpet så ber jag om ursäkt!

 

Jane

9 september 2008 22:55

Självmordsbenägna vänner är bland det absolut värsta som finns - man vet inte alltid vad man skall ta sig till. Jag har en dum vana av att försöka "leka psykolog", och det förargar ju oftast bara personerna. Det är inte kul :/

http://jane.bloggagratis.se

 

Beth

10 september 2008 00:23

Jane,
Jag vet. Jag brukar lyckas rätt så bra dock, men problemet är att jag drar ner mig själv i samma veva :\ Önskar att alla kunde må bra bara!
Är väl kanske lite självskadende på det sättet, men jag sätter alla andras välmånde i första hand.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag tagit och skaffat mig en blogg på Blogg.se i hopp om att jag hittar saker och ting bättre där. Alltså; ny adress:   Shortforcrazy.blogg.se     Den här kommer givetvis att finnas kvar då jag har alla mina tidigare inlägg här. Ka...

Ja, nej, det gör ju inte det.Jag ligger så sjukt efter i allt. Förstår mig tamejtusan inte ens på den här nya varianten av bloggen, hur länge den nu har varit ny. Trivdes med bloggagratis där man iaf kunde ladda upp en visningsbild. Funderar nästan s...

Det var det där med bloggandet ja. Skrivandet. Har ju varit utan dator i ett antal månader (nej, jag tänker inte sitta vid en offentlig), men nu har jag äntligen skaffat en skärm till datorn som jag fick av de underbara personer som mina senaste ho...

Då kan en konstatera att deppigheten går rätt så snabbt upp och ner.   Konstatera 2) Lite så där halvsleeziga artiklar, om än gamla, kan få en till att dra på mungiporna och tina up ett par sekunder iaf, se på fan.   Konstatera 3) Reptiler oc...

Nytt år, gamla minnen. Nytt år, samma ångest. Jag går upp och ner, sista tiden rätt stabil. Nu går jag ner. För att jag saknar den som jag en gång kallade käresta. Den som jag en gång kallade vän. Den som.. den som jag vet inte.Just nu vill jag g...